228 DET LÅG ETT SKIMMER ÖVER GUSTAVS DAGAR.d

honom en förvisningsort med smutsiga gränder och »för-
giftig lufts. Det är intrycken från barndomshemmets fagra
sörmländska natur, som gå igen i hans stora dikter »Dagens
stunder» och »Skördarne».

sDagens stunder är en diktcykel av fyra sånger, i
vilka skalden besjunger dygnets fyra tider: morgonen, mid-
dagen, aftonen och natten.

Högst står dikten »Natten» med sin melankoliska kyrko-
gårdsmystik och sin blida månskensstämning. Atterbom
förklarade också, att »denna gudasköna sång» var fullkom-
ligheten själv. För vår tids smak tynges dikten dock av
alldeles för mycket bilder, och det blir tröttande att höra
alla himmelens stjärnbilder räknas upp.

Liknande fel och förtjänster återfinner man i den stora
dikten »Skördarne,. »Det änr, säger Warburg, »liksom
om lantlivets egen ro och frid återspeglades i denna lugna,
breda skildring.» Man får följa lantbefolkningens liv från
höslättern till sädesskörden, vilken slutar med ett bond-
bröllop. Först får man vid slåttern se de vackra Ving-
åkersflickorna sköta räfsan, klädda i lätta lintyg eller, för
att tala med Oxenslierna:

»en öppnad slöja,
där vädret fläktar fritt a't älskarns syn förnöja».

Sedan kommer höbärgningen, den gladaste dagen på hela
året, då man får åka i höskrinda och i den skumma logen
gantas med flickorna. Vid humleplockningen, Vingåkers
gamla specialitet, berätta gubbarne sagor för varandra, och
då är Oxenstierna alltid en intresserad åhörare.

Men man skall inte i »Skördarne» vänta sig någon reali-
stisk bild av svenskt lantliv; det är snarare en teckning av
bondfolkets liv, sådant det tedde sig »från herrgårdsrummens
fönster». Det vilar över denna diktning något av samma för-
tjusande onatur som över Creutz” herdedikt »Atis och Ca-
milla». Också kallar Oxenstierna i sin dikt Skenäs” bönder
genomgående för »herdar», oavsett vad de ha för slags ar-
bete för sig. Oxenstierna följde sina lärofäder Creutz och
Gyllenborg i deras strävan att skapa en »hög stib, en stil
som skulle kunna ge ett värdigt uttryck åt en förfinad kul-
turs känslor och tankar. För en sådan smakriktning dugde
