236  DET LÄG ETT SKIMMER ÖVER GUSTAVS DAGAR.9

grått hår. »När gamla tröga kammarråd, kamrerare, skepps-
klarerare etc. etc. sätta sig på en källare och dricka sitt päron-
vin eller möda sin lekamen så långt, att de gå längre ut på
Malmen och tömma ett krus hembryggaredricka samt under
hela denna vederkvickelse ändå blott beräkna och sucka
över denna tidens vedermöda — som jag också finner icke
så särdeles lätt — så tager jag i stället en ung, glad och skämt-
sam gosse vid handen och vandrar uti en vacker park utmed
en vassrik och lugn strand, låter honom sjunga för mig en
glad visa, äter med honom en kallskål, en filbunke, ja väl
ock någon gång sätta vi oss i en båt för att ro antingen till
Vaxholmen och Hasseludden eller till Lovön och Svartsjö-
landet.» Sådant hör till sålderdomens huskurer».

Hans ögon hade.en tid varit svaga, tydligtvis av för mycket
ansträngning, och han hade måst anlägga glasögon. Men så
en dag vid 60-årsåldern hände honom, att han ville läsa något
mycket viktigt men icke hade glasögonen till hands. »Då»,
skriver han till sin dotter tio år senare, »tänkte jag: ”Jag ger
katten glasögonen och skall bjuda till att läsa ändå.” Och se,
jag läste ganska väl dem förutan, såg bättre med mitt eget
öga än med det lånta, och ifrån den stunden har jag icke haft
brillor på näsan utan sitter om sommaren mitt i solen och läser
fint tryck, vilket för trettio år sedan varit platt omöjligt,
om det ock gällt att frälsa mitt liv.»

Ännu år 1808 skildras den 77-årige gubben av en ung vän
som »idealet av en rar ålderdom»s. Men vid denna tid började
krafterna märkbart avtaga. På hösten 1809 skriver han till
Stava: »Din kärälskelige pappa börjar bli gammal. Han orkar
ej mera gå långt; har således hela denna sommar ej en enda
gång besökt varken Manilla, Brunnen, Rosendal eller Fiskar-
torpet, dessa hans så behageliga besökelseorter, ej en gång
mäktat vandra ut till det honom så kära Solna — en vall-
färd, som han dock förlidet år gjorde minst tre gånger. Och
att bestå sig en hyrvagn dit, därtill har hans kassa inga-
lunda råd.o

Ännu tre år var det dock den gamle beskärt att glädjas
åt detta livet. Den sista tiden levde han återigen ute på den
kära Kaptensudden, och här avled han lugnt och stilla vid
nära 81 års ålder. Graven hade inget skrämmande för den
fromme mannen, som under livstiden gärna besökte Solna
