PASTORATSHANDEL OCH ANNAN STYGGELSE INOM KYRKAN. 263

Högst i gunst bland de hovpredikanter, som konungen
gjort till stiftschefer, stod biskop Wingård i Göteborg.
Han belönades med två stycken prebendeförsamlingar och
dessutom med domprostbefattningen i Göteborg. Det sätt,
varpå han fick detta ämbete, var en fullständig skandal.
Först inblandade sig konungen själv i valet genom en re-
kommendation för Wingård i form av ett brev från
Schröderheim till stadens politieborgmästare. På själva
valdagen blev Hans högvördighets kandidatur varmt för-
ordad både av borgmästaren, vilken satt såsom ordförande,
och av landshövdingen. På ordförandens fråga, om försam-
lingen ville förena sig om att välja biskop Wingård till dom-
prost, svarades enligt protokollet »med ett högt 'ja's. Men
enligt oppositionens uppgift skall detta ja ha kommit endast
från det fåtal trogna, som satt i koret, medan den stora menig-
heten, som satt kringspridd i kyrkbänkarna, ej kunnat höra,
varom fråga var, och därför ingenting svarat. Men så snart
församlingen fått klart för sig, vad borgmästarens fråga
gällde, hade man från det hållet yrkat på omröstning. Borg-
mästaren höll emellertid på, att församlingen redan uttalat
sin mening, och förklarade, att någon omröstning ej var av
nöden. Varpå magistraten ögonblickligen avtågade utan att
ens tillkännage resultatet av »valet».

Dagarna därefter inkommo skriftliga protester mot det
olagliga förfarandet, men kyrkorådet skyndade sig att komma
före hos Hans Maj:t med sitt »valresultat» och protokoll
över valet. Och knappt hade dessa papper anlänt till huvud-
staden, förrän ärendet blev föredraget i konseljen, alltså
långt innan besvärstiden utgått. Kungl. Maj:t lät utfärda
fullmakt för Wingård och uppdrog åt landshövdingen att
tillkännagiva för församlingens ledamöter det nådiga väl-
behag, varmed han ansett deras val. Sedan fullmakten bli-
vit utfärdad, förklarade höga vederbörande, att intet avse-
ende kunde fästas vid några besvär.

Det berättas, att när en annan församling i stiftet skulle
välja klockare, föreslogs att erbjuda även den befattningen
åt biskop Wingård!

&

Ett högst betänkligt oskick inom befordringsväsendet var,

att en del av de ämbetsmän i konungens kansli, som hade att
