264 DET MÖRKNAR.

föredraga ämbetsutnämningar, missbrukade sin ställning till
att beskatta de sökande eller togo mutor av dem. Värst
beryktad i det hänseendet var den glade och jovialiske Schrö-
derheim för det sätt, varpå han drev den s. k. pastorats-
handeln. Men skulden därför delar Schröderheim med ko-
nungen. Icke som om det skulle ligga någon sanning i den
beskyllningen från Gustavs värste belackare, att han skulle
ha smutsat sig med att dela vinsten av denna hantering med
sin gunstling — ingen anledning finns att misstänka något
så fult. Men så till vida var konungen medskyldig, som han
ofta för att hjälpa en fattig page eller någon annan gunstling
ur penningknipa gav honom rätten att ge bort ett visst pa-
storat till lämplig person — den lämpligaste blev naturligt-
vis den högstbjudande. Det belopp, denne gav för fullmakten,
delades nu mellan Schröderheim och den som av konungen
fått pastoratet på hand. För ett första klassens pastorat
kunde det bli ända upp till 4,500 räår., d. v. s. 18,000 kr.

En som icke aktade för rov att med Schröderheim dela
inkomsterna av pastoratshandeln var kungagunstlingen
Armfelt. Han vidgår det också villigt i sina självbiografiska
anteckningar. Med sin vanliga glada öppenhjärtighet gjorde
han ej heller inför allmänheten någon hemlighet av denna
inkomstkälla. Hedvig Charlotta berättar, att Armfelt en gång,
när han var iklädd sin teaterskrud, helt oförbehållsamt yttrade:
sDet jag bär på mig har jag plundrat den och den prästen på.»

I riksarkivet finns en brevväxling, som utgör ett vackert
bidrag till kapitlet om pastoratshandeln. Det är en kommini-
ster i Norrköping, som söker Östra Eneby pastorat och därför
vänder sig till Armfelt med bön om den mäktige gunstlingens
förord hos Hans Maj:t. Svaret är äkta Armfeltskt: »Jag har
fått tvenne brev av Er, min kära prästfar. Ingen vwill hellre
hjälpa folk än jag. Allt vad i min makt står på rekommenda-
tions sida skall jag göra; men adressera Er! till den stora Över-
steprästen? och förgyll suppliken”! Han kan ensammen ut-
rätta mycket mer än hela kungliga hovstaten sammantagen.
Farväll Tro att Era små och fattiga omständigheter rör mig
mycket mer än alla Era offerter? av tjänster och erkänslal

Armfelt.»

1 Vänd Er. — ? Elis Schröderheim. — ? Ansökan, böneskriften. —
$ Anbud.
