284 DET MÖRKNAR.

Kronprinsen var då två och ett halvt år gammal, och man
kan ej gärna annat än dra på munnen vid tanken på den
levnadsglade och elegante 24-årige gardeslöjtnanten såsom
ett slags kunglig barnpiga. Den nye kavaljerens debut såsom
barnskötare var föga lovande. Prinsen var vid dåligt lynne
och hälsade Armfelt med ett slag vid örat redan första dagen
av kavaljerens tjänst-
göring, därför att den
lille ej blev buren på ar-
men, och Hans kungl.
höghet visade en avgjord
benägenhet att skrika,
spjärna emot och köra
sin nye skötare på dör-
ren. Men Armfelt tog sin
sak hurtigt och bestämt.
Prinsen fick lära sig ly-
da, och snart var den
lille varmt fästad vid
sin glade och trevlige
kavaljer.

Armfelt blev också
konung Gustavs förkla-
rade favorit och utnämn-
des till överstekammar-
junkare med general-
löjtnants rang, ett has-
tigt avancemang för en,
G. M. Armfell. XKopparstick efter me- som tre år förut varit

daljong av Sergel. fänrik. Han var out-

tröttlig i att genom

kvicka infall och ständigt nya förströelser jaga bort ledsna-

dens och enformighetens ande, för vilken Gustav fasadé mer

än för något annat. Armfelt var dessutom en verklig be-

gåvning, ett klart huvud med snabb tankeförmåga, men

genom sin omättliga njutningslystnad och sitt lättsinne blev

han en farlig vän till en konung, vars stora svaghet just var
törsten efter nöjen.

Säkert är emellertid, att Armfelt gengäldade konungens
vänskap med en varm tillgivenhet. Han skulle, såsom hans

