ÄVENTYRSPOLITIK. 297

3,000 daler s. m. Konungen lär ha velat ge honom 4,000, men
Scheffer skall ha undanbett sig av hänsyn till statens knappa
tillgångar. Däremot kunde han icke hindra konungen från
att på ett annat sätt visa sin trogne medhjälpare tacksamhet.
När Gustav genom Liljencrants fick höra, att Scheffer just
skulle betala sista återstoden av sina skulder från sin franska
ambassad, 20,000 francs, skyndade han att inbetala summan
och sände Scheffer kvittenserna. Med dem följde ett brev,
vari konungen uttalade sin önskan att gottgöra, vad Scheffer
i statens tjänst uppoffrat, och att betrygga hans ålderdoms
lugn och trevnad. En vackrare avgång har väl aldrig en ko-
nung berett en trogen tjänare. Den hedrar både Gustav III
och hans minister. — Ulrik Scheffer tillbragte sina återstå-
ende levnadsår fjärran från politiken, Han överlevde sin
konung och dog 1799 vid 83 års ålder.

Till Scheffers efterträdare utsåg konungen sin ambassadör
i Paris, den blide skalden Gustav Filip Creutz — en
fantasimänniska och vek karaktär, som naturligtvis alls ej
var mannen att upptaga Ulrik Scheffers mantel. Creutz var
en begåvad och älskvärd människa, men hans oerhörda tank-
spriddhet gjorde honom ibland litet löjlig. Det påstås dock,
att han ibland drog nytta av denna sin allbekanta svaghet.
Han begagnade sig av den för att slippa ifrån folk, som
kommo och ville tala med honom om obehagliga ämnen.

Betänkligt för den nye utrikesministerns auktoritet var,
att hela hans existens var beroende av konungens gunst.
I likhet med flertalet diplomater på den tiden var han näm-
ligen skuldsatt upp över öronen. Han kunde aldrig sköta
pengar. Hans godhet mot landsmän hade ofta blivit miss-
brukad, och han hade fallit offer för den spelpassion, som ra-
sade vid franska hovet. Creutz förföljdes också av en envis
oturi sitt hasardspel. Hans enda tillflykt blev då hans »skydds-
guds, som han måste anropa om räddning undan offentlig
skandal. Och »skyddsgudem» var nådig och hjälpsam men
måste i sin tur göra många krumbukter för att inför Liljen-
crants dölja verkliga orsaken till ambassadörens obestånd.
Senast när Creutz skulle resa hem, måste konungen ge honom
50,000 francs — annars hade ambassadören ej kunnat komma
ifrån Paris. Och ändå lämnade han Frankrike med en skuld
