300 DET MÖRKNAR.

bundsförvant Ryssland och Turkiet. En sådan kamp måste
nämligen taga nästan alla Rysslands krafter i anspråk.

Nu uppgjorde Gustav tillsammans med Toll och flottans
chef, generalamiralen Henrik af Trolle, i djupaste hem-
lighet en plan att genom ett snabbt angrepp på Köpenhamn
och Själland med flottans hjälp och på Norge från landsidan
tvinga Danmark att avstå Norge. Han levde i den tron, att
norrmännen hatade det danska oket och med glädje skulle
ansluta sig till Sverige.

Med sin lättrörliga fantasi inbillade han sig också, att ett
orientaliskt krig skulle göra Sveriges vänskap mycket mera
eftersträvansvärd för Ryssland än det svagt rustade Dan-
marks. Varför skulle han då inte kunna förmå ryska kejsa-
rinnan att mot vinsten av ett förbund med Sverige uppoffra
Danmark? Han tyckte sig se ett tydligt tecken till att ut-
sikterna voro gynnsamma, då Katarina själv föreslog ett nytt
möte till sommaren 1783 för att stärka den personliga vän-
skapsförbindelsen mellan henne och Gustav.

Mötet ägde rum i Fredrikshamn, där de bägge monarkerna
tillbragte tre dagar tillsammans. Varje dag språkade de flere
timmar förtroligt med varandra utan vittnen, och Gustav
syntes mycket belåten. Men en uppmärksam iakttagare skulle
dock kunnat märka, att han inte var lika förtjust, när han
reste, som när han kom dit. Det hade nämligen nu lika litet
som vid förra mötet lyckats honom att vinna några politiska
fördelar. Han hade erbjudit Katarina ett förbund av den
innebörd, att Sverige skulle avstå från sitt gamla förbund med
Turkiet, mot att Katarina lovade att ej taga parti mot honom,
ifall han komme i strid med någon av hennes bundsförvanter
— d. v. s. Danmark — »vare sig att han bleve av dem angripen
eller nödsakad att börja krig emot dem».

Men här slog det slint igen. Att i strid mot både heder och
egen fördel uppoffra sin trogna bundsförvant Danmark var
något, som Katarina ej kunde tänka på — annat än i nödfall.
Och ett sådant nödfallsläge förelåg ej ännu. Gustav hade i
sin otålighet kommit för tidigt, innan det turkiska kriget ännu
var oundvikligt. Katarina svarade därför med ett motför-
slag, som såg mycket vänligt ut men i själva verket bröt
udden av Gustavs anfallsplan. Hon föreslog honom ett »nor-
diskt familjefördrag», som skulle omfatta de tre grenarna av:
