ÄVENTYRSPOLITIK. 307

ditlagda för att giva herr greven av Haga det nöjet att se en
lyckad utgrävning.»

Om besöket på Vesuvius, som företogs den 21 februari,
berättar han, att man red på åsnor, tills man uppnådde själva
spetsen. »Denna kavalkad av några och trettio personer,
vårdslöst klädda, en och en efter varannan på borickor, som
vardera av en karl leddes vid munnen med en repstump och
efterföljdes av en annan karl, som höll i svansen, var en scen,
värdig att beskrivas av Scarron!.» Sedan vidtog den besvärliga
delen av bestigningen. »Det lösa gruset>, säger Adlerbeth,
srasar nedför vid vart steg, så att man behöver hjälp av karlar,
som vid detta tillfälle mot betalning äro följaktige. Gemen-
ligen biträda två karlar var resande. De hava hängslen över
axlarna, i vilka man fattar med händerna och låter så släpa
sig uppåt. Karlen med hängslena går naturligtvis före den
resande. Den andre går vanligen efter och skjuter på. — Men
herr greven av Haga och damerna läto sig bäras på träbårar.»
Återfärden nedför kraterkäglan gick betydligt fortare än
bestigningen.

Hemresan från Neapel gick över Rom, där konungen nu
stannade nya fem veckor och njöt av museernas rika sam-
lingar och minnena från världsstadens ärorika forntid. Efter
festliga dagar i Parma och Venedig sade Gustav i Genua vid
sommarens inbrott det soliga Italien farväl. En ekonomiskt
anlagd rådsherre i Genua, som tyckte, att besöket skulle vålla
staden onödiga kostnader, hade vid rådplägningen om hur
man skulle mottaga den höge gästen yttrat följande ovanligt
tänkvärda ord, som ännu finnas bevarade i Genuas arkiv: »Jag
anser, att det vore en högst önsklig sak, att konungar ville
låta bli att resa. Men jag ser nu, att detta är en sed, som an-
tagits av alla, även av dem som bo allra längst bort; och där-
före, när dylika omständigheter inträffa, måste republiken
tåligt underkasta sig denna beskattning.»

Gustav styrde nu kosan till Paris — till nya nöjen men också
till viktiga diplomatiska förhandlingar. Här formligen »sim-
made konungen och hans svit i fester och nöjen av alla slag»
— för att begagna en deltagares ord. Teatrarna ansträngde
alla sina krafter för att roa greven av Haga. Ofta besökte

1 Skarrå'ng: en för sin kvickhet berömd fransk författare från
1600-talet, mästare i att parodiera.
