308 DET MÖRKNAR.

han två eller tre teatrar samma afton, och sedan for han på
supé, som slutade först efter midnatt. Hans följeslagare blevo
alldeles uppgivna; men själv tycktes han inte känna någon
trötthet. Gustavs popularitet från hans förra Parisbesök
levde kvar och gav sig ofta tillkänna. Överallt, där han
uppträdde mera offentligt, hälsades han av allmänheten med
bifallsyttringar. På teatern mottogs han med handklapp-
ningar, och om föreställningen redan tagit sin början, så togo
skådespelarne om pjäsen från början.

Gustav uppsökte också sina gamla vänner från 1771 —
till och med grevinnan Dubarry gjorde han en visit. Inom dam-
världen voro hans gamla väninnor grevinnan de Boufflers
och de la Marck främsta föremålen för hans uppmärksamhet.
När man spefullt anmärkte, att han tycktes föredraga de
gamla damerna framför de unga, svarade han: »Vänskapen
är alltid ung.» Med familjen de la Marck kom det dock till
brytning genom en sorglig händelse. Konungens gunstling,
den glade och elegante kammarjunkaren Peyron, som under
sin tjänstgöring i franska armén haft en greve de la Marck till
regementschef, hade jämte flere andra begått subordinations-
brott och blivit utstruken ur armén. Det oaktat uppsökte han
nu i Paris sin forne chef men blev skymfligt avvisad, utma-
nade honom då på duell och föll för hans värja. De la Marck
blev livsfarligt sårad men kom sig. Tilldragelsen gjorde ett
djupt intryck på konungen.

Grevinnan de Boufflers hade Gustav träffat fyra år förut,
då han vistades en tid i Spa. Hon hade då ej förmått uthärda
skilsmässans kval utan farit efter Gustav till Bryssel, där hon
tog in på samma hotell som han för att ännu en gång få träffa
honom — och ännu en gång genomgå avskedets smärta.
Hon skrev sedan till honom: »Ni har vållat mitt livs olycka:
Ni har kastat in däri en tomhet, som ej kan fyllas.» Döm då
om hennes förtvivlan, när hon nu trodde sig märka, att den
dyrkades vänskap för henne höll på att svalna. Som vän ansåg
hon det också vara sin plikt att tala allvarsord om hans
hejdlösa nöjeslystnad, som man med skäl tadlade i själva det
nöjeslystna Paris, och påminna honom om hans plikt som stor
man att ålägga sig måtta i allt.

Flere gånger besökte Gustav den nye konungen, Ludvig X VI,
och hans sköna gemål, Marie Antoinette, i Versailles, där man
