312 DET MÖRKNAR.

burg hade Gustav egenhändigt tillagt, att konungen av Sverige
skulle vara ännu starkare, om han finge handla i gemenskap
med en så stor och mäktig furste som hans morbror för att
återställa den störda jämvikten i Norden. De skulle tillsam-
mans kunna skapa ett nytt politiskt system på solidare grund-
val, än de europeiska kabinetten på länge ägt. Ty somliga
av dem hade förts in på avvägar genom furstarnes gränslösa
ärelystnad, andra genom ministrarnes vankelmod. — Och
det skuile han säga! Dessa sanningens och visdomens ord
voro avsedda att frambäras till preussiska sändebudet i
Petersburg. Men när de befordrats vidare till konung Fredrik,
svarade han så avkylande, att det var nog t. o. m. för Gustav
III. I hans förtroliga brev till Creutz lät det nu helt annor-
lunda: i Berlin vore ingenting att vinna, så länge hans mor-
bror levde. Man finge ställa sitt eventuella framtidshopp på
Fredriks efterträdare. Misstroendet emellan Gustav III och
Fredrik den store var alltför djupt rotat.

LJ

Resultatet av Gustavs äventyrspolitik hade blivit, att
Sverige stod lika isolerat som vid hans tronbestigning, och
att hans göranden och låtanden ännu mera misstänksamt än
någonsin bevakades av grannarne. På samma gång hade krigs-
rustningarna i förening med missväxten förstört rikets drät-
sel. Ej ens de franska subsidierna förslogo att fylla bristerna,
utan stora utländska lån måste upptagas, fastän Liljen-
crants påvisade, att man knappt förmådde betala räntorna
på den skuld, som riket redan ådragit sig.

Litteratur: C. T. Odhner, Gustaf III och Katarina II åren 1783
—1784 (Nordisk tidskrift för år 1879).

Den svåra hungersnöden 1783—1784.

EDAN konungen roade sig i främmande land och där
förberedde en ny krigspolitik, var livet för stora ska-

ror av hans undersåtar en ojämn kamp med döden.
Den ovanligt långa och stränga vintern 1783—384 förvärrade
.hungersnöden ytterligare. Ända till slutet av mars låg det
