EN RIKSDAG I MISSNÖJETS TECKEN. 329

Och han känner med sig, att han har medel i sin hand att
väcka söndring i motståndarnes läger. Med sin skarpblick
har han redan under riksdagens lopp upptäckt, att de ofrälse
ståndens opposition är av ett annat slag än adelns. De hysa
ännu tillgivenhet för konungen personligen och böra lätt
kunna vinnas, om han går dem till mötes i vissa speciella
önskemål.

I fråga om bönderna var det inte svårt att finna ut, vad
det var, som skulle göra susen. Deras förargelse över ut-
gången av brännvinsfrågan tog sig utlopp i fula ord mot
herrarne, som tutat i dem de vackra grundsatser, vilka lett
till ett så misslyckat slut, och det hördes hotfullt tal om
att vid nästa riksdag skulle det gå adeln som i konung Karl
XI:s tid. De vackra konstitutionella grundsatsernas troll-
makt var bruten, så snart de goda dannemännen började tänka
på vad deras hemmavarande medbröder skulle säga, när
riksdagsmännen komme tillbaka från Stockholm med två
tomma händer. De tänkte på, hur kraftigt de före sin avresa
till riksdagen fått inpräntat i sig av dem därhemma, att
frågan om brännvinet var den viktigaste av alla. Här var
det ingen annan råd än att skylla på herrarne.

I brännvinsfrågan ägde konungen ett osvikligt medel att
göra allmogen sig förbunden, så snart han ville begagna sig
därav. Och prästeståndets vänskap kunde återvinnas genom
avskaffande av de mest skriande missbruken inom beford-
ringsväsendet och en del andra reformer.

& « &

Gustavs första steg blev att beträda de kyrkliga reformer-
nas bana. Hans rådgivare och medhjälpare häri blev lektorn
i Härnösand, kyrkoherden Karl Gustav Nordin, en
klok och duktig karl. Han hade först ådragit sig konungens
uppmärksamhet såsom historisk medeltidsforskare. Sedan
hade han på riksdagen 1786 uppträtt såsom en av regeringens
förespråkare. Den välbehövligaste reformen gällde, som sagt,
det kyrkliga befordringsväsendet, och huvudåtgärden blev
inrättandet av en ecklesiastik beredning, bestående av en
lekman och två präster. Beredningen skulle förbereda :de
kyrkliga ärendena, särskilt befordringsfrågorna, innan de
