332 DET MÖRKNAR.

tog dryckenskapslasten alldeles överhand med en stor del
av vårt folk. Man fick både bränneri och krog i snart sagt
varenda bondgård.
Litteratur: Carl Gustaf Nordin, Dagboksanteckningar för åren
1786—1792 (Historiska handlingar: del VT
C. Fr. Wern, Skildring af 1786 års riksdag (Göte-

borgs K. vetenskaps- och vitterhetssamhälles hand-
lingar år 1864).

Brytning med Ryssland.

egentligen lockade Gustav,utan hans hopp stod alltjämt

till vinkande krigiska bragder. Hans politik blev allt
oroligare och nervösare. Än söker han närma sig Danmark,
än hoppas han på den nye konungen i Preussen, som år 1787
efterträtt Fredrik II. Men den hädangångnes misstro och
avoghet mot Gustav III behärskade fortfarande den preus-
siska politiken. — Även åt England och Holland bjöd
Gustav ut sin vänskap men överallt med samma resultat.

Den förnämsta skådeplatsen för hans diplomatiska upp-
trädande var dock Konstantinopel. Här arbetade han fort-
farande genom sitt sändebud på att reta upp sultanen och
hans rådgivare mot Katarina, och dessa bearbetningar ha
utan tvivel haft sin andel i den uppseendeväckande tilldra-
gelse, varom ryktet nådde Gustav i september 1787: Turkiet
hade förklarat Ryssland krig. Äntligen var det tillfälle kom-
met, som han i så många år längtat efter.

Gustavs ryska krigsplaner voro dock ej enbart ett utslag
av hans äventyrslust. Han hade även verkliga skäl för ett
krig. Ty med Ryssland var ingen varaktig fred att vänta.
Katarina hade blott uppskjutit sin hämnd till lägligt till-
fälle. Tydlig nog är hennes instruktion för den man, som
på våren 1785 efterträdde Musin-Puschkin såsom ryskt
sändebud i Stockholm. Det heter i detta aktstycke: »Svenske
konungens dubbelspel, hyckleri och onda avsikter mot sina
grannar ha avslöjat sig. Och eftersom Frankrike lätt kan
begagna hans lättsinne och fåfänga till att ådraga Oss svårig-

DET VAR icke de inrikespolitiska framgångarna, som
