RYSKA KRIGET UNDER ÅR 1788. 355

bevara freden med Sverige. Men efter vad som nu skett
förändrades hennes krigsplan, och överbefälhavaren för den
ryska Östersjöflottan, engelsmannen Greigh, fick befallning
att angripa den svenska flottan. Kejsarinnan hoppades,
att han sedan skulle kunna hemsöka både Karlskrona och
Stockholm.

Gustav hade å sin sida givit hertig Karl order att oförtövat
uppsöka den ryska flottan. Men i stället inlöpte hertigen till
Sveaborg för att förse sig med dricksvatten och invänta väl-
behövliga förstärkningar och visade ingen lust att ge sig ut
på det villande hav igen. När konungen fick veta detta, blev
han högeligen förbittrad och sände sin bror en ljungande skri-
velse: »Det är efter en vunnen batalj, det är efter en affär
vid Kronstadt, som jag vill återse flottan; nu måste hon
gå framåt för att agera och slåss.» Han slutade med orden:
»Jag vill bliva åtlydd och det genast.» Och till Ruuth skrev
konungen, att han skulle ha ställt storamiralen inför krigs-
rätt, om denne ej varit hans bror. — Karl harmades och
lydde order.

Slaget vid Hogland.

Den 17 juli möttes de fientliga flottorna vid ön Hogland
mitt i Finska viken. Tvärt emot vad Gustav III väntat sig,
voro de ungefär jämnstarka, dock med någon överlägsenhet
för den ryska flottan, som också var mycket bättre utrustad
än den svenska. Det svenska manskapet var underlägset
det ryska till antalet men säkerligen på det hela taget dug-
ligare än fiendens folk. De ryska besättningarna hade måst
kompletteras med alldeles oerfarna rekryter, vilkas strids-
lust man fick pigga upp med brännvin och åsynen av
helgonbilder.

Mellan de bägge amiralerna var en olikhet som mellan dag
och natt. Medan Greigh satt inne med en rik erfarenhet av
sjöväsendet och vunnit stor utmärkelse i krig mot turkarne,
hade hertig Karl aldrig fått någon utbildning till sjöofficer.
För nio år sedan hade han en kortare tid till namnet kommen-
derat den första neutralitetseskadern och för övrigt gjort
några resor på de kungliga jakterna — det var egentligen hela
hans praktiska erfarenhet som sjöofficer. Det hjälpte icke,
