RYSKA KRIGET UNDER ÅR 1788. 359

signalerades från det svenska flaggskeppet. När svaret härpå
blev »ja», kom signalen: »Aktion börjas, då fienden kommer
på skotthåll.» Vid 5-tiden voro de bägge flottorna inom
skotthåll för varandra och började ge varandra sina bred-
sidor.

Striden blev hård. Vinden mojnade efter hand, och det
blev nästan stillt. Krutröken lade sig därför så tät över
stridsplatsen, att signalerna ej kunde urskiljas utan meddelades
från småbåtar, som roddes av och an i kulregnet. Myrken
käckhet och rådighet utvecklades därvid av dem, som vutförde
detta farliga värv. >»Kanonkulorna, säger en rysk författare,
sflögo vwvisslande genom luften, sleto överallt sönder segel,
splittrade allt emellanåt riggen och bragte tågverket i oord-
ning.» Svenskarne riktade också sina skott med förkärlek
mot riggen för att sätta fienden ur stånd att manövrera.
En vacker episod från detta slag var den, då befälhavaren
på skeppet Vasa, Baltsar Horn, dödligt sårad överläm-
nade befälet åt sin närmaste man med de orden: »Du skall
svara mig inför Gud, om du stryker flagg.» Den unge löjtnant,
som mottog den döendes sista vilja, svek ej sin plikt. Han
strök icke flagg. Hans namn var Lagerstråle, och han avan-
cerade med tiden till amiral.

Stolt var också det svenska linjeskeppet Prins Gustavs
förtvivlade kamp mot övermakten, under befäl av bröderna
Klas och Hans Wachtmeister. Först tilltygades under ett
par timmars strid två fientliga fartyg, det ena efter det andra,
så kraftigt, att de måste i redlöst skick draga sig tillbaka. Men
under ytterligare en timmes strid mot ett ryskt linjeskepp
fick det svenska fartyget tacklingen så sönderskjuten, att
endast focken kunde nyttjas. Det blev nu angripet av fyra
fientliga skepp, däribland själva amiralsskeppet, och kämpade
i ytterligare halvannan timme mot dem. Först sedan all
ammunition var förbrukad och masterna voro färdiga att
ramla överbord, strök Prins Gustav flagg efter att ha fått
32 grundskott och flere hundra kulor över vattenlinjen.

Striden fortgick ända till mörkrets inbrott och slutade med
förlust av ett linjeskepp å vardera sidan. De döda, sårade och
fångna utgjorde på den ryska sidan 1,800 man, på den svenska
1,100. Av de stupade på vår sida tillhörde en fjärdedel och
av de sårade två femtedelar Prins Gustavs besättning. De
