RYSKA KRIGET UNDER ÅR 1788. 365

Och då detta medel ej visade sig effektivt, rådde de offi-
cerarne att söka tvinga konungen till att begära fred. Man
räknade nämligen som så, att i dylikt fall skulle kejsarinnan
avvisa alla anbud av en furste, som icke hölle tro och loven,
och i stället begära ständernas garanti av fredsfördraget. På
det viset skulle alltså riksdagskallelse framtvingas och den
svenska oppositionen genom samverkan med Ryssland kunna
åstadkomma lyckliga förändringar i statsskicket. Frihets-
vännerna bara fruktade, att Gustav själv skulle genom und-
fallenhet lyckas skaffa sig fred med kejsarinnan, men dessa
farhågor lugnade Razumovski fullständigt. Han kunde också
inberätta till sitt hov, att underrättelsen om svenska flottans
bragder vid Hogland gjorde de svenska spatrioterna», såsom
de kallade sig, lika oroliga som honom själv. De gingo där
med mulen och missnöjd uppsyn bland den jublande mängden.
Men vid underrättelser om att svenska fartyg uppsnappats av
ryssarne höllo svenska adelsmän och avskedade officerare
fest på Liljeholmen. Förblindade av sin partiilska sågo
de hellre sitt fädernesland litet än sin konung stor. »Patrio-
ternas fruktan för konungens suveränitsplaner», skrev Ra-
zumovski, >»kom dem att fördubbla sina ansträngningar för
alt förmå sina vänner i armén att korsa konungens planer.
Jag underlät icke att på allt möjligt sätt uppmuntra dem häri.»

Missnöjet inom armén bredde alltmer ut sig. Det blev god
ton bland officerarne att klandra allt vad konungen företog
sig och tala med ringaktning om honom, ja visa honom öppen
vanvördnad.

En oppositionell anda talar också ur några verser, som
spredos vid krigets början under titeln »Röst från arméen2.
Där hette det bland annat:

»Jag svärdet fått, att kronan stöda,
som på monarkens huvud är,
men, att med lagbrott frihet döda,
förgäves man min arm begär.

Jag svärdet fått, att tappert strida
för dygd, för kung, för fosterland,
men ej att träldomsfjättrar smida
omkring min landsmans fria hand.»

Onekligen fanns det, som vi sett, många anledningar titl
klander i de brister, som vidlådde arméns utrustning. Den
