374 KRIG MED RYSSLAND OCH DANMARK 1788—1790.

ur den anarki, vari jag fann det. Jag har skapat dess sjömakt,
som förut icke existerade. Denna flotta, på vilken min bror
höljt sig med en ära, som ödet vägrar mig, är mitt verk. Jag
har satt armén i stridbart skick. Jag har, så långt jag kunnat,
beskyddat industrin, handeln och de sköna konsterna. Jag
har velat sysselsätta svenskarne med vitterhetens oskyldiga
nöjen. Jag har sökt att bland dem utbreda smak. Jag har
till sist velat föra dem i krig. Jag hoppades, att de genom sin
gamla tapperhet skulle kunna gottgöra en del av mina före-
trädares förluster, men då förråda mig alla, då överge mig
alla.o

Vid dessa ord brast konungen i gråt och fortsatte: »Åter-
vända till Stockholm, det kan jag ej mer, nej jag kan ej
mer återse mitt fädernesland och min huvudstad.»

Men samma händelse, som fyllde hans olycksmått till
brädden, skulle liksom återge honom hans spänstighet. Han
hade dittills blott ruvat över det nesliga återtåget från Fred-
rikshamn och den fläck, detta satt på hans ära. Nu vändes
tankarna åt annat håll: han hade fått en ny uppgift, näm-
ligen att slå ned de missnöjdas planer, och med sin skarpblick
hade han redan upptäckt, att de sammansvurnas skuld för
krigets olyckliga utgång skulle hos nationens stora flertal
framkalla sådan harm, att hans egen skuld därvid förbleknade.

Emellertid verkade Jägerhorn i Petersburg för de samman-
svurnas plan. Men när han överlämnade deras not till kej-
sarinnans ombud, avkastade han den mask av laglydig
medborgare, som han anlagt för att vinna anhängare, och
beträdde landsförräderiets bana i Göran Sprengtportens spår.
Han tillade nämligen på eget bevåg, att finska armén i själva
verket önskade, att Finland skulle skiljas från Sverige och
bilda en självständig stat. Kejsarinnan förvånade sig visser-
ligen över den stora skillnaden mellan Jägerhorns skriftliga
och muntliga budskap, men då Sprengtporten bestyrkte
Jägerhorns uppgilter, fick hon ju tro på dem.

Den skrivelse, Jägerhorn fick föra med sig tillbaka till
sina kamrater, var också mera ett svar på hans egna muntliga
meddelanden än på Anjalanoten. Kejsarinnan uppmanadei sin
skrivelse Finlands befolkning att under skydd av Rysslands
vapen sammansluta sig till en representativ kår, som kunde
genom deputerade träda i underhandling med den ryske
