DANMARKS ANGREPP ÅR 1788 OCH FOLKVÄPNINGEN. 377

återställa freden. På de flesta håll vann denna uppmaning
anslutning, och största delen av arméns och flottans officerare
i fält förenade sig i yrkandet på riksdagens sammankallande.
Mycket berodde dock av cheferna. Där dessa voro lojalt
sinnade och handlingskraftiga män, lyckades de vanligen hålla
sina officerare inom skrankorna. Så berättas det om överste von
Schwerin vid Jönköpings regemente, att när officerarne
kommao stickande med den deklaration, som de undertecknat,
och anhöllo om hans underskrift, så rev han isönder dokumen-
tet och förklarade, att om de fullföljde sitt förehavande, skulle
han låta arrestera dem allesammans.

Anjalamännen sökte även vinna stöd hos oppositionens
chefer i Sverige. Det fingo de också på flere håll. Men Fersen
fann deras hänvändelse till Ryssland »emot lag och krigsartik-
lar stridande, brottsligt samt emot sunt förnuft företagen»
och svarade ej ens på deras brev. Däremot lyckades de genom
trägna bearbetningar vinna hertig Karl för sin sak. Han inlät
sig trots konungens förbud i underhandlingar om stillestånd
med ryske storfursten Paul och drog på ryssarnes önskan
samtliga svenska trupper tillbaka över gränsen.
Litteratur till ryska kriget 1788—90: Gabriel Rein, Kriget i

Finland åren 1788, 1789 och 1790: del I.

Maunu Malmanen (K. M. Creutz), Anjalaförbundet.

Dagbok förd under kriget i Finland 1788—1790 af
auditören Carl Christopher Ekman (Skrifter ut-
gifna af Svenska litteratursällskapet i Finland n:r 44).

Arnold Munthe, Svenska sjöhjältar VI—VII: 6 delar
utk.; häft. kr. 57: —

Eva Lewin, En gustaviansk sjöofficer. Häft. kr. 4: 50;
inb. kr. 7:—

P. Nordmann, Krigsmän och krigsminnen; häft. 10
(finska) mark.

Danmarks angrepp år 1788 och den stora
folkväpningen.

om att Danmark förklarat krig den 19 augusti.
Det var med svidande hjärta, som danska regeringen
tagit detta steg. Bernstorff hade gjort allt för att förekomma

NÄR GUSTAV hunnit till Åland, fick han meddelande
