DANMARKS ANGREPP ÅR 1788 OCH FOLKVÄPNINGEN. 379

fjärde Mosebok: »Och Herren sade till Mose: ”Tag alla
överstarne för folket och häng dem upp Herranom i solenel”»
Schröderheim, som berättade detta i ett brev till konungen,
tillade: »Här vanka flera epigrammer, men de äro ej alla
utur den Heliga skrift.»

Gustav beslöt att begagna sig av denna folkstämning och
vädja till sina trogna undersåtar. Liksom fordom Gustav
Vasa for han upp till Dalarne. Söndagen den 14 september
bevistade han först gudstjänsten i Mora kyrka, och efter dess
slut trädde han, klädd i moradräkt — dock med det blå sera-
fimerbandet utanpå! — upp på den hög, från vilken enligt
sägnen Gustav Vasa fordom talat till morakarlarne. Det
verkar nästan som en scen ur operan »Gustav Vasa» mitt
i det obarmhärtiga dagsljuset. Befolkningen var mangrant
församlad. Konungen bad dalamännen att efter förfädrens
exempel stå honom bi mot hans fiender och utvälja sina
raskaste karlar till landets försvar. Menigheten svarade
med höga rop, att de ville gripa till vapen och försvara
konungen mot hans fiender. Därefter begav sig Gustav
till sockenstugan och överlade där med socknens äldste om
sättet för den nya frikårens uppsättande.

På samma vis gick det till i Leksand och Stora Tuna. Fast
nog fanns det en hel del gott folk bland masarne, som tyckte,
att kungen såg ut som en spelevinker. Men trots sina fel
och brister framstod han i alla fall inför folkmedvetandet som
den nationelle konungen, kring vilken det nu gällde att samla
sig för att nedslå både inre och yttre fiender och isynnerhet
för att »knäcka herrarne, som ville rycka tömmarna från
konungens händers. Det bara göt olja på elden, när brev
och utskickade kommo från oppositionen i syfte att motarbeta
konungens förehavande. I Falun fick Gustav mottaga full-
mäktige från de flesta övriga dalsocknar. De erbjödo honom
samma hjälp som Mora, Leksand och Stora Tuna. Själv säger
konungen, att han ensamt i Dalarne skulle kunnat samla
20,000 man, men han nöjde sig med 3,000.

Likadan var stämningen i Värmland, dit Gustav sänt
Gustav Maurits Armfelt i förväg för att elda upp sinnena.
Fryksdalingarne ville lämna hus och hem för att »badda på
juten» och »slå ihjäl alla ryskt sinnade». Och när konungen själv
