DANMARKS ANGREPP ÅR 1788 OCH FOLKVÄPNINGEN. 387

Johan Henrik Hästesko. Samtida målning.

sin feghet, blev vid dödsdomens avkunnande alldeles från
vettet av fruktan för döden. Än föll han på knä för präster
och läkare, kysste deras händer och besvor dem att bedja för
hans liv, än greps han av raseri, bet sig i fingrarna och slog
sig mot väggen, så att man måste föra honom till Danvikens
dårhus. Men så snart dödsfaran var över, blev han klok
igen. — Om den gamle Armfelt berättar Skjöldebrand: >»Han
blev ej annorlunda straffad, än att han skickades till Kristian-
stad, där han, som var något orkeslös av ålder, fick sitta i ro,
boende i staden med alla bekvämligheter och rikligt försörjd,
