398 KRIG MED RYSSLAND OCH DANMARK 1788—1790.

I justitieärenden ersattes rådet av en konungens högsta dom-
stol, bestående av både frälse och ofrälse män. Där ägde
konungen liksom under frihetstiden blott två röster.

I konungens makt i förhållande till ständerna märktes
särskilt den förändringen, att konungen nu fick laglig
rätt att börja krig. Den största förändringen i förhållandet
mellan konung och ständer låg dock i själva verket i den redan
förut omnämnda envåldsmakt, som konungen fick över
statsförvaltningen. Därmed fick han nämligen en ofant-
ligt ökad makt över rikets första stånd, vilket till största
delen utgjordes just av ämbetsmän.

På det sociala området har förenings- och säkerhets-
akten haft en ofantlig betydelse genom att nedbryta flere av
de skrankor, som privilegierna upprest mellan stånden. Alla
stånd tillerkändes lika rätt att besitta jord av vad för
slags natur som helst utom säterier, vilka fortfarande för-
behöllos adeln ensam. Skjutsbesväret fördelades lika på alla
hemman, dock med samma undantag för säterierna. Vad
rätten till ämbeten beträffar, blevo visserligen »riksens höga
och förnämsta ämbeten och de, som äro i konungens howv»,
förbehållna ridderskapet och adeln allena; »men», hette det,
vi Övrigt bliver skicklighet, förtjänst, erfarenhet och
beprövad medborgerlig dygd enda och rätta grunden
för befordran till alla rikets ämbeten och tjänster, högre
och lägre, utan avseende på börd eller särskilt stånd».

Hamilton kallar förenings- och säkerhetsakten för »en
förödmjukande avsägelse av människans förnämsta rättig-
heters. En del unga adelsmän blevo så förbittrade, att de
planlade ett attentat mot konungens liv vid nästa assemblé
på börsen. Men de mera sansade oppositionsmännen lyckades
avstyra brottet. Festen på börsen blev ovanligt tyst och
stilla. Särskilt var där ont om damer: bara friherrinnan
Ruuth samt några fruar av stadens borgerskap. »Var där
något folk?» frågade man fru Schröderheim på en supé, dit
hon for från assemblén. »Jag såg nästan ingen där,, svarade
hon, »utom Spader kung, Ruter dam och några hackor.+

Den spydigheten förlät Gustav III henne aldrig.

En dag hände det, att konungen språkade vid en överste
Gyllengranat om ett dryckeslag, i vilket översten deltagit.
Skålarna hade varit många och stämningen mycket hög.
