RYSKA KRIGET 1789. 433

äro ock sådana aforismer som dessa: »Alla äga den styrkan
att utstå andras olyckor. — Om vi segra över böjelsen, sker
sådant oftare av böjelsens svaghet än av vår själs styrka. —
Avsägelse från beröm är en åtrå att två gånger berömmas. —
Ingen är så lycklig eller olycklig, som han tror. — Gubbar
fika efter att ge goda råd, efter de ej mera mäkta skänka
elaka efterdömen.» — Skarpsynt är också hans jämförelse
mellan svartsjukan och avundsjukan. Han finner den förra
mindre osympastisk, därför att »hon söker bibehålla det
goda, oss tillhörs, medan »avunden förföljer andras goda».

Genom sin korthuggenhet blev hans stil emellertid ofta
svårtydd, ja stundom obegriplig. Omedelbar är den icke.
Det ligger tvärtom mycket arbete bakom denna lakoniska
korthet i uttrycket. »Hans stil är», säger en kännare, v'gjord',
någon gång tillgjord.»

Under två års vistelse i Italien, på konstens klassiska mark,
utvecklade sig hans konstintresse till en livssak för honom.
Men han hade ej mycket hopp om att konsten någonsin
skulle kunna bli rotfast i Norden, där Ehrensvärd, som han sä-
ger, »funnit en ren ogörlighet att ha smak. Naturen har skapat
folkslagen så illa och så omogne åt norr, att ingenting kan
mogna i deras händer. Jag tror fysionomien utmärker smak:
alla ansikten här har ingen form; huru kan sinnet då ha
karaktär? Orsaken till allt deita ligger i klimatets grovhet,
som tvärmognar och avgör för hastigt alla utvecklingarne
och förränner! organismerna. När sommaren kommer, spar-
kar allting bakut av skyndsamhet; och när vintern anländer,
försoffar sig allting i pälsar eller för spisen. Och vintern är
två tredjedelar och sommaren en tredjedel av livstiden: så
att en femton års gosse är intet mer än fem år, en trettio års
karl intet mer än tio år och en sextio års gubbe intet mer än
tjugu år gammal (eller utvecklad). Nej», utropar han, »jag
är au déscspoir”; tänk aldrig på konster i Sverige, som är så
långt norr upp! Låt oss glömma möjligheten därtill! Emeller-
tid är intet så gott att glömma det man älskar.»

Så har han i allting sin originella syn på tingen; han hatar
nötta, invanda omdömen om både konst och annat. »Att vara
fri från fördomar är all den dygd, jag haft», säger han. Han

! Gör dem förvuxna. — ' Jag misströstar alldeles.
