436 KRIG MED RYSSLAND OCH DANMARK 1788—1790.

gick på grund och måste sprängas i luften; det andra strök
flagg, sedan det fått riggen så sönderskjuten, att det ej kunde
manövreras. Även de andra svenska fartyg, som deltagit
i striden, hade fått riggen svårt skadad, medan däremot
fienden lidit blott obetydligt. Orsaken till den snöpliga ut-
gången låg, som vi ha sett, ytterst i det olyckliga förhållandet,
att hertig Karl skulle vara med ombord och hindra den, som
hade det verkliga befälet, från att göra sin vilja gällande.

Viborgska gatloppet.

Två dagar efter slaget vid Reval angrep Gustav själv med
en skärgårdseskader av över 100 fartyg den ryska skärgårds-
flotta, som låg vid Fredrikshamn. Den bestod av nästan
lika många fartyg, men ett tjugutal av dem stod ännu på sta-
peln, och bemanningen på de övriga var icke på långt när
fulltalig. Med ammunitionsförrådet var det också mycket
klent beställt på ryska sidan. Slaget vid Fredrikshamn blev ett
svårt nederlag för ryssarne, som förlorade halva sin här
förlagda eskader. Men hade Gustav genomdrivit sin ursprung-
liga föresats, som var att anfalla redan den 14 maj, så hade
han fullständigt överrumplat både flottan och Fredrikshamns
fästning och kanske givit hela kriget en annan vändning.

Under hela striden hade konungen varit med, där det gick
hetast till, och uppmuntrat sitt folk. Ända från klockan 2
på natten till 6 på eftermiddagen var han i farten utan att
unna sig tid att äta.

Konungens plan var nu att, medan skräcken satt i fienden,
gå längre in i Finska viken och på samma sätt förstöra den
ryska eskader, som låg vid Viborg. Hertig Karl fick befall-
ning att följa efter med örlogsflottan och skydda skärgårds-
flottan mot ryska angrepp västerifrån. Nordenskjöld av-
rådde dock från att med de tungmanövrerade och djupgå-
ende örlogsskeppen gå in i dessa föga kända farvatten, där
fartygen lätt kunde bli instängda av motvind eller råka på
grund. Men han måste ju lyda or1der. Konungen hade nu
kommit under inflytande av en frimmande sjöofficer, den
begåvade men väl oförvägne överste Sidney Smith, en
25-årig engelsman, som några år senare skulle vinna europeiskt
