442 KRIG MED RYSSLAND OCH DANMARK 1788—1790.

fienden spetsen. Prinsen av Nassau, som även i det andra
slaget vid Svensksund förde befälet över ryska skärgårds-
flottan, beredde sig å sin sida att tillintetgöra sin underlägsne
motståndare. Till sin kejsarinnas ära befallde han, att an-
fallet skulle äga rum på hennes kröningsdag, den 9 juli,
vilken han ämnade fira med en stor seger.

Konung Gustav hade under tiden förenat sig med en ny-
anländ avdelning av flottan, som anfördes av överstelöjtnant
Karl Otto Cronstedt. Själv var konungen högste befälbavare,
men som han var ovan vid sjön, lyssnade han gärna till
Cronstedts råd.

Vinden var västlig, och härav begagnade sig ryssarne för
att anfalla från sydväst. Men de våra mottogo dem med en
mördande kanoneld. En ung svensk officer, som deltog i
slaget, berättar: »Det är otroligt, vad de ryska galärerna blevo
tilltygade genom vår elå — master och kajutor totalt sönder-
skjutna, döda och sårade, blod och köttstycken kringströdda
överallt och de friska sysselsatta med att plundra sina egna
officerares och sårade kamraters tillhörigheter! Något rys-
ligare har jag aldrig settb> Efter två våldsamma anfall måste
den ryske amiralen giva tecken till återtåg. Men vinden hade
under tiden blivit så stark, att den hindrade återtåget,
mörkret föll på, och en allmän förvirring uppstod. Många
ryska fartyg stötte på grund; andra skötos i sank eller drevo
redlösa mot den svenska linjen, där de blevo ett lätt byte;
andra råkade i brand. Endast en ringa del av de ryska skeppen
lyckades med hjälp av nattens mörker rädda sig ut ur viken.

Följande morgon erbjöd sundet en bild av förödelse. En
mängd spillror flöto på vattnet. Ryska skeppsskrov drevo
omkring med kölarna i vädret, och utmed stränderna lågo
rykande, halvbrända vrak. På enskilda ställen gjorde fienden
ännu ett svagt motstånd, men vid tiotiden hade elden full-
komligt upphört. Den ryska skärgårdsflottan hade förlorat
en tredjedel av sina fartyg och halva sin besättning.

I Petersburg höll man just på att fira en segerfest med an-
ledning av sjöstriden i Viborgska viken, då underrättelse
kom, att ryska flottan blivit i grund slagen vid Svensksund.

Svensksund var vår sista världshistoriska seger. Gustav
var återigen sitt folks hjälte. Sveriges sjömakt hade visat
sig vara en hård nöt att knäcka för ryska kejsarinnan. Och
