GUSTAVS SISTA RIKSDAG. 451

att Ryssland skulle stödja hans kandidatur. För övrigt lät
han Engeström veta, att han var besjälad av de bästa
föresatser att göra polackerna lyckliga. »Om jag får kronan,
skall jag försöka att såsom Gustav Vasa genom förtjänster
göra mig värdig densamma, skrev han en gång.

Gustav förberedde sig till den polska konungavärdigheten
genom att anlägga polska moder i sin dräkt och låta sin om-
givning göra detsamma. Armfelt »lade sig till med en galo-
nerad polsk rock och dito mössa, vilken prydliga habit ganska
väl klädde hans ansenliga figur».

Bakom dessa fjärrskimrande fantasibilder hade dock all-
tid ett annat, mera realpolitiskt mål avtecknat sig tyd-
ligare för Gustavs oroligt spejande blick. Det målet var
Norges förvärv. Vare sig han drömde om Polens krona eller
om ett monarkiskt korståg mot den franska revolutionen,
så hade han aldrig släppt ur sikte målet för sina första även-
tyrsplaner. Norge hade alltid tett sig för honom såsom den
slutgiltiga, yppersta vinsten. Under hela sin regering under-
höll han intriger med missnöjda norrmän, som ville lösgöra
sitt land ur beroendet av Danmark. Nu senast hade han upp-
gjort en plan, enligt vilken de makter, som delade Polen,
skulle få ge honom Norge till lön för att han avstod från ett
ingripande till Polens räddning.

Litteratur: C. T. Odhner, Gustaf III och Katarina II efter fre-

den i Värälä. (Svenska akademiens handlingar för
år 1894.)

Nils Åkesson, Gustaf III:s förhållande till franska
revolutionen.

Alma Söderhjelm, Sverige och den franska revolu-
tionen: I. Gustav III:s tid; häft. kr. 15: —

Axel Raphael, Bidrag till historien om Gustaf III:s
planer på Polen.

Gustavs sista riksdag.

gäldskontoret hade ingen annan utväg haft än att un-
dan för undan ge ut nya sedlar långt utöver den rätt
därtill, som ständerna medgivit. Fölien därav blev, som all-

KRIGET hade alldeles förstört Sveriges finanser. Riks-
