454 SOLEN GÅR NED I ÅSKMOLN.

präktig portschäs, under förevändning att hans hälsotillstånd
icke tillät honom att begagna vagn. Enligt Skjöldebrands
berättelse väckte det mycket ogillande, att han tillsammans
med adeln inbjöd till sin taffel ej blott några präster och
borgare utan även »3 å 4 de otäckaste och svinaktigaste
bönder», vilka han i nåder lät kyssa sig på hand efter måltiden.

Det egentliga riksdagsarbetet förlades till ett hemligt ut-
skott, med vilket konungen överlade om rikets finanser.
De ömtåligaste oppositionsmännen ondgjordes över att i den
sal å slottet, där hemliga utskottet under konungens ord-
förandeskap höll sina sammankomster, stod bakom ko-
nungens stol en eldskärm med en målning, föreställande fyra
markattor, bundna i kedjor och dansande efter en harlekins
piska. Man ville däri nödvändigt se en skandalös anspel-
ning på riksdagen, och detta fastän den förgripliga eldskärmen
länge funnits på slottet.

Resultatet av det hemliga utskottets och ständernas över-
läggningar blev, att även den nya statsskulden övertogs av
riksgäldskontoret under ständernas garanti. Hela skuldsum-
man uppgick nu till omkring 30 millioner rdr. För att skaffa
pengar åtogo sig ständerna nästan utan motstånd samma tunga
extra beskattning som år 1789. Men bland adeln glödde det
under askan. Man såg det på den avvisande hållning, dess
medlemmar utanför riksdagsförhandlingarna visade mot ko-
nungen. Och då Gustav vid riksdagens slut erbjöd Frietscky,
som numera varit den främste oppositionsmannen, kommen-
dörsbandet av vasaorden, avböjde han utmärkelsen under
oppositionens jubel. Det gick också rykten om att konungen
ämnade tvinga adeln att i riksdagsbeslutet godkänna för-
enings- och säkerhetsakten, men för sådant fall hade oppo-
sitionsmännen svurit en dyr ed att förr låta hugga sig i bitar,
och de ivrigaste bedyrade, att de skulle möta våld med våld.
Konungen avstod också på sina vänners inrådan från för-
söket.

Litteratur: Joh. Ax. Almquist. Riksdagen i Gefle 1792.
