458 SOLEN GÅR NED I ÅSKMOLN.

företog tillsammans med sin fru och en annan oppositions-
man, auditören Rundberg. Anckarström reste under före-
vändning att köpa en lantegendom, Rundberg för att hälsa
på sina föräldrar.

Redan ombord på båten hade Anckarström och Rundberg
väckt sina medpassagerares ogillande genom sitt hänsyns-
lösa klander av konungen och hans krigspolitik. En av
reskamraterna fann sig vid framkomsten föranlåten att varna
gottlänningarne för de bägge männen, ty de vore »fullkomliga
ryssar». Den 9 augusti anlände de resande till Kyllej hamn
på Gottlands ostkust. Här togo de in hos en skeppare och
tillbragte aftonen i sällskap med värden och dennes föräldrar.
Nu fälldes ännu starkare ord om konungen och särskilt om
faran för Gottland av det påbörjade kriget. Hela svenska
krigsmakten fick dela konungens lott att bli förklenad, och
Anckarström yttrade bland annat till skepparen, att om
han ville skicka sin hund till Finland, så kunde denne också
bli fäönrik.

Genom Anckarströms värdfolk blev saken inrapporterad
till myndigheterna, som misstänkte Anckarström för spioneri
och uppviglingsförsök; och på hösten, efter sin återkomst
till Stockholm, fingo de bägge storordiga oppositionsmännen
stämning att inom fyra veckor inställa sig i Visby för att
undergå rannsakning. Däri låg ingenting obefogat, så som
Anckarström betett sig vid en tidpunkt, som var ovanligt
farlig för rikets säkerhet — några veckor förut hade sven-
ska flottan med konungen ombord legat instängd i Vi-
borgska viken. Hans uppträdande under sådana förhål-
landen på en plats, som var särskilt utsatt för ryska flot-
tans påhälsning, kan ej gärna tydas på annat sätt än som
ett landsförrädiskt uppviglingsförsök, ett försök som dock
ominintetgjordes genom myndigheternas raska ingripande och
den oväntade omständigheten, att freden kom några dagar
efter de båda oppositionsmännens ankomst till Gottland.

Men tiden gick, och de bägge anklagade ville ej komma till
Visby. Efter att månad efter månad ha förhalat tiden blevo de
slutligen i april 1791 genom överståthållarämbetets försorg
tagna i förvar och transporterade över till Visby. Hand-
lingarna i målet överlämnades sedan till Svea hovrätt, och
de anklagade blevo i augusti återförda till Stockholm, där
