KUNGAMORDET. 479

Det vilar, säger Schäck, trots alla skuggor, över denna tid
mmågot av feststämningens glans; det ljuder liksom menuett-
och gavott-toner emot en». Men aldrig mer skulle den fest-
glädjen väckas till liv igen i det kulna Norden. I minnets ljus
tedde sig denna för alltid hänsvunna tid med tjusarkonungen
som medelpunkt i ett förklarat, vemodsfullt skimmer.
Ännu vid mitten av det följande århundradet höra vi en
gammal gustavian begråta »ömt ännu sin glada ungdoms
konung». — »Jag har», skriver han, »sörjt honom så djupt,
så ömt och så länge som någon av mina enskilda vänner, och
ej sällan fuktar en tår ännu mitt öga vid betraktandet av
hans bild.» Somliga gustavianer kunde ej skriva »salig
kungens» namn utan att darra på handen.

x

Gustav III:s regering har burit frukter på både gott och
ont. Men ett obestridligt resultat av beståndande värde har
hans kungagärning dock att uppvisa, och det är, att han i
ödesdigra tider tryggat vår ställning som en fri nation bland
Europas folk. Därför lyder vår störste historieskrivares
domslut sålunda: »Om Gustav III som konung skall sanningen
säga: ”Han vågade tänka stort om fäderneslandet'.»

Litteratur: Ludvig Stavenow, Anckarströms Gottlandsresa och
däraf följande högmålsprocess. (I »Studier tillägnade
Karl Warburg på hans sextioårsdag.»)

Martin Lamm, Clas Fredrik Horn (I »Dikt och
studie». Minnesskrift utgiven av Ästetiska föreningen
i Upsala).

Elof Tegnér, Ur Adolf Ludvig Ribbings papper. (Hi-
storisk tidskrift för år 1892).

Ernst Wallis, Konungamördaren grefve Adolf Rib-
bing. (Ny illustrerad tidning för år 1891.)

N. v. D[ardel], Carl Pontus Lilljehorn (Personhistorisk
tidskrift för år 1901).

Gustaf Björlin, När kungamördarne bekände. (Svensk
kalender för år 1892.)

Carl Forsstrand, Konung och adel; Häft. kr. 5: —,
inb. kr. 8 —

Ernst Wallis, Gustaf III i memoarernas belysning
(Ord och bild för år 1905).
