504 GUSTAV IV ADOLFS FÖRMYNDARE.

den 1 augusti 1794, den dag då kafferepens saga skulle vara
all, en veklagans dag över allt Sveriges land, och många
gripande sorgefester höllos.

Gjörwell berättar: »Uti de flesta husen i denna huvud-
stad blevo den 1 augusti ordentliga avskedskalas anställde
för denna älsklingsdryck. Men ingenstädes lär det med mera
sorgeståt blivit tillställt än hos kommissarien Hanell, boende
på Södermalm här i Stockholm. Hela sällskapet blev först
inviterat på begravningsbiljetter med svarta kanter; och då
de sig uti vederbörlig sorgdräkt inställde, placerades frun-
timren uti ett med svart beklätt och med lampor upplyst
rum ikring ett kaffebord, omgivet av en bred krusflorskappa,
för att dricka för sista gången vår landsförvista nektar,
vilken av en svart och vit porslinsservis serverades. Herrarne
däremot förblevo i det yttre rummet, vilket var klätt med
vitt, såsom till begravning övligt är. På ett även sorgklätt
bord stodo några porter- och champagnebuteljer, omlindade
med krusflor, omkring en bål dragonpunsch, vilken även med
lika flor sågs behängd. Sedan en sorglig begravningsmusik
blivit uppförd, drucko de alla valet! av dessa kära drycker,
som nu av lydnad för överhetens bud för alltid bortläggas.»

Ändå mera storslagen var den sorgehögtid, som firad>s i
stora brunnssalen vid Djurgårdsbrunn. Där gick hela brunns-
sällskapet i procession med härolder, iförda långa sorgkappor
och bärande svarta spiror, behängda med sorgflor. Under
processionen, vilken beledsagades av förstämd janitschar-
musik, avskötos 16 kanonskatt. Därefter vidtog en sorge-
konsert. Tre unga flickor besjöngo >med sorglig röst kaffets
ändalykt» på den vemodiga Bellmanska melodin »Drick ur
ditt glass. Första strofen slutade sålunda:

>Läckra gudinna, som fyllt våra koppar

med dina varma, förtrollande droppar,
ack, att vad ljuvligt är, det är så kort!>

Sedan därefter kaffe serverats ur en servis, som naturligt-
vis var behängd med krusflor, höll den kvicke poeten Israel
Hallman en högtidlig parentalion över gudinnan Cofféa,
som nu flyktade ur Svea land. »Älskade Cofféa's utropade
han, »allenast några få ögonblick — och du finnes icke mer

1 Avskedet.
