SPARSAMHET 0O. FRISINNE. SKUGGRÄDSLA O. SMÅSINNE. 509

ett fritt folks dyrbaraste tillhörigheter och en oskattbar
gåva, den Skaparen själv förlänt människosläktets. På grund
härav medgavs en allmän skriv- och tryckfrihet med undantag
endast för »smädelser emot det Högsta Väsendet» och sådana
skrifter, som vore stridande mot den evangeliska läran,
moralen eller regeringssättet, eller som förklenade utländska
makter. Även förbjöds att »med smädeskrifter orena de
pressar, vilka endast böra vara sanningens rena språk hel-
gade. Det var en högeligen populär åtgärd, och frihets-
vännerna strängade sina lyror till hertigens och Reuterholms
lov. Thorild och Lidner gåvo gemensamt sina känslor luft
i följande sång till hertigen:

>»Re'n kring Europa ryktet ljungar,
att Sverige styres av en gud.

Re'n blekna alle svage kungar

vid glansen av så höga bud.>

Men förtjusningen varade inte ett halvt år. En av Reuter-
holms eldigaste beundrare, det unga brushuvudet Thorild, tog
sig det orådet före att i en av frihetskärlek lågande skrift
tala om »folkets majestätv och uppmana hertigen att göra
slut på de fyra stånden, »de fyra rikets obestånd», för att i
stället göra svenskarne till ett folk. Det var nog för att göra
slut på de styrandes frihetsvänlighet. Thorilds skrift blev
beslagtagen, dess författare satt inom lås och bom och slut-
ligen landsförvist, och den späda tryckfrihetens saga slutade
med tvångs- och straffbestämmelser.

Sedan behövdes det inte mer än ett obetydligt tumult för
att riktigt skrämma upp Reuterholm. Upprinnelsen var ett
gräl mellan en illa känd gardeskapten och ett par borgare,
som voro ute på »morkulljakt», såsom det kallades, uppe på
Söder. De råkade därvid i tvist om jaktbytet, ett par damer
av lätta gardet. Den bålde kaptenen drog då sin värja och
lyckades tillfoga sina obeväpnade motståndare ett par mindre
blessyrer. Med segervinnarens övermod hävde han därtill
ur sig, att »om jag gjorde rätt, borde jag köra värjan ilivet
på er, era borgarrackarel» Detta skällsord förvandlade med
ens kampen om ett par mindre välaktade kvinnor till en
verklig ståndsstrid. De bägge blesserade borgarne gingo
