510 GUSTAV IV ADOLFS FÖRMYNDARE.

omkring till sina ståndsbröder och beklagade sig. Och det
förtröt stadens fredliga befolkning, att polisen lämnade frid-
störaren oantastad. Snart var en uppretad folkhop samlad
utanför poliskammaren under rop på att officeren skulle
arresteras. Då detta ej hjälpte, drog skaran upp till slottet,
trängde in i korridorerna och ropade alltjämt på häktning
av den skyldige. I spetsen för de uppretade syntes en liten
halt och puckelryggig handlande vid namn Ebel. Lars von
Engeström säger om honom: »Sedan världens skapelse har
det aldrig funnits en löjligare upprorsledare. Han hade in-
supit läran om jämlikheten, som predikades i Frankrike
i början av revolutionen.» Hela folkmassan utgjorde dock
ej mer än ett par hundra man, och vid blotta dånet av en
annalkande patrull togo de till flykten. MHela korridoren,
berättar Skjöldebrand, var »beströdd med tappade hattar,
käppar, galoscher m. m.». Under flykten anlände Liljensparre
och grep Ebel i kragen samt satte honom i kurran, utan att
någon wvågade knysta. När den lille vanskaplingen varit
inför rätta och skulle föras tillbaka till fängelset, visade han,
som Engeström säger, att han »icke ville vara likställd med
andra än dem, som voro över honom. När man ville placera
en skomakare, som var av samma slag som han, i samma vagn,
protesterade han högtidligen mot ett så opassande förslag.»

I »det Ebelska upproret vädrade Reuterholm ett upp-
lopp efter franska revolutionens mönster. Han tappade
alldeles huvudet av förskräckelse. Överallt tyckte han sig
se slejda mördare» lura på honom. I sin självbiografi har han
antecknat, att han under fyra månader ständigt var utsatt
för »mordskott> av en person, »som med en studsare lurade
på honom under hans sängkammarfönster på en mörk gård».

Full av förfäran lät han förklara huvudstaden i ett slags
belägringstillstånd samt påbjuda stängning av krogar och nä-
ringsställen klockan 9 på aftonen.

Överallt vädrade förmyndarregering2n upprorsanda och
»jakobinism». Spionerisystemet uppdrevs nu till ännu högre
fullkomlighet än på Liljensparres tid,! i och med att justitie-

1 Liljensparre hade befordrats till underståthållare och fått sin son
till efterträdare som polismästare. Men i anledning av Ebelska upp-
roret lät hertigen, för att stämma borgerskapet blidare, avskeda både
underståthållaren och hans son. >Liljensparres avskedande uppväckte
