EN UTRIKESPOLITIK, RIK PÅ PÖRÖDMJUKELSER. 533

en opåräknad hjälp i — kärleksguden själv. Gustav Adolf blev
allt mer förtjust i den intagande fjortonåriga Alexandra, och
kärlekens makt segrade över adertonåringens stolthet. Man
kom därhän, att förlovningen skulle tillkännages på en stor
hovbal. Reuterholm var förtjust och trodde sig ha spelet
vunnet.

På den utsatta dagen äro kejsarinnan, storfurstarne och
storfurstinnorna jämte hela hovet samlade i tronsalen —
men svenske konungen dröjer. Blott kejsarinnan vet, vad
det betyder. Hon har låtit förelägga Gustav Adolf till under-
tecknande en förbindelse, att den blivande drottningen skall
få fritt utöva sin grekisk-katolska religion. Konungen har
redan förut, dock efter en hård själskamp, lovat muntligen
på sitt hedersord att »aldrig tvinga storfurstinnans samvete»r.
Alltså skulle han låta henne ha i sina inre rum ett kapell, där
hon kunde bekänna sin tro, blott hon offentligt deltoge i firan-
det av den svenska statskyrkans högtider. Gustav Adolf har
medgivit detta i förhoppning att med kärlekens och över-
tygelsens makt kunna efter bröllopet böja sin gemåls hjärta
till samma tro, som han själv omfattar med hela sin själs
styrka. Men nu — vad kommer kejsarinnan med för ford-
ringar? Fri religionsutövning! Det betyder ej blott eget
kapell i slottet, det betyder grekisk-katolsk kyrka i Stock-
holm med poper och patriark, med processioner och prålande
ceremonier, med knäfall och tillbedjan av helgonbilder. Dyrkan
av beläten, offentligt avguderi i Sveriges land! Han vämjes
vid blotta tanken. Nej, det får aldrig ske. Det kan han icke
stå till svars för inför Gud och inför sitt luterska folk.

Bud gå av och an mellan ryska kejsarinnan och svenske
konungen. Hon vill ej släppa ur händerna denna förträffliga
möjlighet att en gång kunna inblanda sig i svenska konunga-
husets angelägenheter. Men Gustav Adolf å sin sida förblir
orubblig. Fåfänga äro alla farbroderns och omgivningens
övertalningsförsök. »Man måste mer frukta Gud än människor»,
svarar ynglingen med tårade ögon. — I den stora tronsalen
skrider timme efter timme fram under ryska hovets väntan i
ängslig dödstystnad. Till slut måste festen inställas, under
föregivande att konungen blivit illamående.

Giftermålsunderhandlingen hade gått om intet. Förmyndar-
regeringens yttre politik hade slutat med ett fiasko. Men den
