En blivande envåldshärskare.

den 1 november 1778 berättar Skjöldebrand: »Glädjen

var patriotisk. Man omfamnade varandra, då man råka-
des. Man drack, då man samlades, och mången bevisade sin fos-
terlandskänsla med att ragla från ena sidan av gatan till den
andra.» Det var nu, som den illustre borgmästaren Ycken-
berg i Uppsala befäste sitt redan förut rätt stadgade rykte
såsom pekoralist. Det tal, som han höll i anledning av kron-
prinsens födelse, började han med att konstatera, att hösten
ju brukar vara en kulen, dimmig och »olustig» årstid. Men nu
var det, som om sommaren med ett språng kommit tillbaka
soch uti en enda vändning åter uppeldat de stelnade fälten.
Från rikets alla landamären höras idel dansar och midsom-
mars visor, samt själve den tröttaste dannemannen tyckes
rida i brudfärd, ja ungdomen känner icke sina krämpor,
under det att från städer och bygd nu höres sorl av ”Vivat”
och hurrande rop, då jämte den uppstigande röken knallande
skott dundra från Rikets Slott och Fästen.»

Vid samma högtidliga tillfälle hade Yckenberg på sitt hus
låtit uppsätta en transparang, föreställande den nyfödde
prinsen med en uppgående sol vid ena handen och en ned-
gående vid den andra. Och lästes därunder följande lika
sanna som vackra verser:

()M FOLKSTÄMNINGEN vid Gustav IV Adolfs födelse

>Vor” Gustav stor till kropp, som han är stor till namn,
han toge :solens opp- och nedgång i sin famn.>

Längre fram på aftonen visades en transparang mitt emot
borgmästarens, på vilken syntes en man, liggande utsträckt
mellan en upp- och nedgående sol, varunder lästes följande
alster av studenthumorn:
