576 GUSTAV IV ADOLPF.

Norrköpings riksdag år 1800.

De ekonomiska svårigheterna nödgade Gustav Adolf att
år 1800 sammankalla ständerna till Norrköping. Där skulle
även konungens kröning äga rum.

Att riksdagen nu liksom för 31 år sedan förlades till Norr-
köping berodde dels på regeringens misstroende till huvud-
stadens »jakobinska» befolkning, dels på att man ville hålla
de främmande ministrarne borta.

Den opposition, som regeringen hade att frukta, var icke
längre den gamla adelsoppositionen, som stått emot Gustav
III, ty den hade kungamordet och franska revolutionens
skräckscener fört på andra tankar. Nej de som nu satte
riddarhuset och adeln i svallning, det var en ny generation,
som insupit den franska revolutionens tro på frihet, jämn-
likhet och broderskap, på den nya tidens liberala och demo-
kratiska idéer. Dessa förkunnades nu med eldig hänförelse av
sådana män som den unge, rikt begåvade protokollssekre-
teraren i utrikesdepartementet friherre Hans Hierta, den
orädde och skarpsinnige ryttmästaren Georg Adlersparre,
vilken gjort sig ett namn såsom skriftställare på det eko-
nomiska och politiska området, den svärmiske, estetiskt
anlagde överste Adolf Fredrik Skiöldebrand, den be-
römde läkaren och nationalekonomen David von Schultzen-
heim, den unge löjtnanten Per Adolf Tham, som seder-
mera blev en rik och framstående bruksägare, m. fl.

Inom de ofrälse stånden hade regeringen däremot avgjord
övervikt. Särskilt bävade prästeståndet för att ha något
gemensamt med ett parti, vars käraste önskan en av dess
franska lärofäder! förklarat vara »att få se den siste kungen
strypt med den siste prästens tarmar». I sin riksdagspre-
dikan prisade också biskop Munck i Lund den konung, som
Gud givit vårt land, »en konung som liknar en gudfruktig
David, en from Hiskia och en nitisk Josia men är fri från
deras fel och svagheter. Vare den ovärdig svenskmanna-
namm», utbrister han slutligen, »som gör honom bekymmer
och ledsnad genom antingen egennyttiga eller besvärande
svårigheterl»

1 Upplysningsfilosofen Diderot.
