EN SPARSAM ENVÅLDSHÄRSKARE. 581

mer än dubbelt så mycket, som staden förut inbringade.
Men Wismars invånare harmades över att ha blivit så där
bortbytta, isynnerhet när de fingo känna på de dryga skatter,
som hertigen av Mecklenburg pålade dem för att draga vinst
av sin dyrt förvärvade besittning.

Den stadga i myntväsendet, som åstadkoms med hjälp
av köpesumman för den tyska besittningen, blev till ovär-
derligt gagn för näringslivet och för alla rikets löntagare.
Lyckligtvis började också med år 1800 en rad av goda år för
jordbruket.

Rutger Maclean! och enskiftet.

När Rutger Maclean år 1782 övertog Svaneholms gods
i Skåne, stod jordbruket lågt där liksom på övriga skån-
ska herrgårdar. De underlydande böndernas ägor lågo
kringspridda över hela fältet i smala remsor, och mer än en
tredjedel av dem låg så långt från själva byarna, att det var
rent omöjligt att bruka dem ens något så när ordentligt.
Där såg också jorden ut, som om den skulle vara dömdå till
evig vanhävd. Och herrgårdens egna åkrar voro lika van-
skötta som böndernas. De underhavande voro tyngda av
skuld till sitt herrskap. Slöa och liknöjda gingo de till sitt
arbete. Det var ej ovanligt på de skånska godsen, att inspek-
toren eller ladufogden med piska drev på dem, som han tyckte
vara lata. Kvinnorna på godset ansågos höra till godsherrns
jaktområde. — Aldrig kunde dessa arma bönder tänka sig,
att det skulle bli bättre för dem. Därför sökte de sin tröst
i brännvinet.

Men Maclean hade satt sig i sinnet, att bättre skulle både
han och de ha det — med eller mot deras vilja. Han skulle
snart få se, alt frivilligt kunde han inte få dem med på det.

År 1783 tog sig Maclean för att enskifta de fyra byar, var-
av hans underhavandes ägor bestodo. Detta gick till på föl-
jande sätt. Han ordnade om ägoförhållandena så, att varje
gård fick ett sammanhängande område, och sedan flytta-
des boplatserna från byarna ut på de nya ägorna. Själv lät
han på egen bekostnad bygga de nya husen. När det mesta

1 Uttal: Maklin.
