582 GUSTAV IV ADOLF.

var färdigt, gav sig Maclean med sällskap till den by, som
skulle flyttas, och tog en bonde under armen. Var och en
av sällskapet följde hans exempel, och så »fördes de 21 kvar-
blivna åborna arm i arm, med gråtande hustrur, från sina
gamla nästen til; de nya boningsplatserna, varefter de gamla
stugorna nedrevos». Så beskriver ett ögonvittne, hur reformen
genomfördes. »De 21 kvarblivna åboarna» — ja, ty samtliga
de förmögnare bönderna — 20 stycken — hade flyttat från
godset i förargelsen över att ändå nödgas lämna den torva,
som givit dem deras uppehälle, och den lersmetade, halm-
täckta stuga, där de växt upp. Här hade de känt sig trygga
med grannar och bekanta runtomkring men hade ryggat till-
baka för att gå ovissa öden till mötes som nybyggare ute i
ensamheten på de nya gårdarna. Så stod Maclean där allena
med de fattigaste av sina underhavande. Alla spådde, att
snart skulle han bli lika fattig som de.

Han hjälpte emellertid sina bönder de första åren med
dragare, för att de skulle kunna taga upp de vanskötta åkrar-
na, och lånade dem spannmål till utsäde. Och efter hand
märktes bland Svaneholms bönder ett nyvaknat intresse för
att både bryta upp mark och sköta den gamla åkerjorden
bättre än förr. Välmågan växte år från år så väl bland de
underhavande som på herrgården, och Maclean blev mot allas
förmodan rik igen, ja rikare, än han förut varit.

Det lyckade försöket manade till efterföljd, och år 1803
utfärdade den enväldige konungen, Gustav IV Adolf, för-
ordningen om enskifte för Skåne, enligt vilken den, som
önskade, fick rätt att för sin del få sina ägor utbrutna ur
byns område och såvitt möjligt samlade på ett ställe.  Föl-
jande år kom en liknande förordning för Skaraborgs län, och
1807 togs steget fullt ut, då en allmän förordning om en-
skiftet utfärdades. Därmed togs ett nytt stort steg på den
väg till jordbrukets förbättring, som inleddes med förord-
ningarna om storskiftet vid 1700-talets mitt.

När någon jordbrukare fordrade enskifte, ledde detta
emellertid i de flesta fall till att byns hela område enskifta-
des. Ett ögonvittne skildrar ett sammanträde för att be-
sluta om enskifte ungefär sålunda: »Vanligen valdes höst
eller vår, då marken var bar och dagen kort, till sådan tör-
rättning. En delägare hade sökt enskifte. Alla delägare
