EN SPARSAM ENVÅLDSHÄRSKARE. 583

och gode män! voro samlade. Efter slutad värdering av
ägorna och besiktning av byggnader och plantering återkom-
mer hela församlingen mot aftonen till sin utgångspunkt,
den trånga stugan, där den, som begärt enskifte, bor med
sina barn och med småkreatur av flera slag.

På ett litet bord utvecklas kartan över byalagets ägor.
På en bänk eller vägg uppdrages med krita en figur över
ägorna, vilken motsvarar den, som kärtan utvisar. Nu göres
med kritan försök att efter författningen rita upp de nya
gårdarna så kvadratiska, som omständigheterna medgiva,
men med bibehållande av så många åboar som möjligt vid
sina gamla bostäder. Den, som häruti bäst lyckas, vinner
seger under den därefter uppkommande varma överlägg-
ningen. Omsorgen om egen fördel, kärleken till de gamla
bostäderna, fruktan att ryckas därifrån, ångor av mat och
annan förfriskning och den instängda luften i den trånga
stugan, varuti så många som möjligt av båda könen inträngt
för att deltaga i överläggningen om vad de flesta ej fatta
annorlunda, än att en olycka står för dörren — allt detta
hör till ett dylikt sammanträde.

Äntligen är man ense om läget för den mans gård, som
sökt enskifte. Han är naturligtvis utkastad så långt som
möjligt på utmarkerna. Nu framställa gode männen alla
olägenheter, som skola uppkomma, när de övriga jordägarna
skola dela byns jord mellan sig. Snart blir det klart, att en
allmän enskiftesdelning, för vilken lantmätaren verksamt
arbetar, har företräde, och den beslutes. Man återgår till
den verkliga kartan på bordet. Lantmätaren tilltror sig att
i raska drag med blyertspenna uppgöra hela planläggningen.
Därefter kämpas om skyldigheten till avflyttning eller rätten
till kvarboende. För att lugna sinnena göras så många spet-

1 Så kallades de i jordbruk kunniga män, som förordnades till råd-
givare åt lantmätarne vid skiftesförrättningar. Maclean, vars lyckliga
genomförande av enskiftet på Svaneholm slutligen ingivit bönderna obe-
gränsat förtroende till honom, blev vald till god man för flere härad.
Vid utövandet av sitt uppdrag lade han i dagen ej blott fyndighet
och rättvisa utan också »elt så obegripligt tålamod, att han ofta till-
bragte flera dagar långt in på nätterna vid en enda enskifteskonferens.
Ty efter hans tänkesätt och även yttrande var hastverk i sådana
saker, som röra en fattig bondes hela timliga välfärd, obehörigt och
oförsvarligt>, säger dåvarande kyrkoherden i Skurup.
