1800 ÅRS VÄPNADE NEUTRALITETSFÖRBUND. 601

1800 års väpnade neutralitetsförbund.

det att Gustav Adolf sagt nej till giftermålet med
Alexandra. Ty annars hade det nog gått illa för oss.

Med Katarina II:s son och efterträdare, den excentriske
Paul I, kom Gustav Adolf snart på god fot. Kejsar Paui,
som gärna ville spela en roll i den europeiska politiken, be-
slöt att sätta sig i spetsen för ett väpnat neutralitetsförbund,
som han hoppades skulle tvinga Frankrike till fred med dess
fiender. Han vände sig år 1800 till de skandinaviska och
den preussiska regeringarna och föreslog ett återupplivande
av 1780 års stora neutralitetsförbund.

Marken var väl förberedd för Pauls förslag, särskilt i Sve-
rige och Danmark, ty där hade sjöfarten lidit mycket ge-
nom bägge de krigförande parternas kaperier, ja den rent
av hotades med tillintetgörelse genom Englands hänsyns-
lösa uppbringningar av neutrala handelsflottor, även då
dessa seglade med konvoj. Det behövdes därför inte några
långvariga förhandlingar, för att neutralitetsförbundet mel-
lan de fyra makterna skulle komma till stånd.

Det nya förbundet var faktiskt riktat egentligen mot
England. Kejsar Paul hatade denna makt, och de havsbe-
härskande britternas fordran på att få visitera även sådana
handelsfartyg, som seglade under konvoj, bestreds uttryck-
ligen i neutralitetsfördraget. Det var därför att förutse,
att England skulle försöka spränga det nya neutralitets-
förbundet. Med tanke därpå överenskommo de förbundna,
att Sverige skulle med sin flotta hjälpa Danmark att försvara
Östersjöns inlopp mot fientliga flottor, och Paul å sin sida
lovade att ersätta Sverige kostnaderna härför.

Det väntade dråpslaget från England kom redan innan
de neutrala hunnit förena sina stridskrafter. Tidigt på våren
1801 seglade en stor engelsk flotta under befäl av de berömda
sjöhjältarne Parker och Nelson in i Öresund och ankrade
utanför Köpenhamn. Danmarks flotta fick ensam upptaga
kampen, ty den utlovade svenska eskadern hade ej hunnit
fram till följd av motvind. De danska sjömännen kämpade

DET var tur för Sverige, att Katarina II dog kort efter
