604 GUSTAV IV ADOLFE.

överfalla en granne för att frånrycka honom en del av hans
område. Planen blev emellertid ej diskuterad varken i Berlin
eller Paris, ty Bonde fann icke på någondera platsen så pass
starkt intresse för en ökning av Sveriges område, att det
lönade sig att rycka fram med förslaget.

Ännu så länge var dock allt gott och väl mellan Napoleon
Bonaparte och Gustav Adolf. Men efter hand kommo fnurror
på tråden. Det retade Napoleon, att Gustav Adolf efter
det väpnade neutralitetsförbundets snöpliga upplösning söki
och lyckats träffa en för Sverige dräglig uppgörelse med
England år 1803, en uppgörelse som dock var förestavad
av hänsyn till Sveriges hela näringsliv. England var ej blott
den största avnämaren av våra viktigaste exportvaror:
järn, tjära och trävaror; det var också den makt, som sven-
ska folket var beroende av för sitt behov av salt, socker,
bomull m. m. Men ej nog därmed: Englands flottor behär-
skade haven och kunde därför avspärra så gott som all han-
del till och från det havsomflutna, sjöfartsidkande Sverige.
Det stod alltså i Englands makt att nästan strypa hela vårt
näringsliv, om det ville. — Att Storbritannien nu gick med
på en för Sverige jämförelsevis fördelaktig uppgörelse be-
rodde på att det efter en kort fredstid artade sig till en ny
stor kraftmätning mellan England och Frankrike. Då blev
engelska regeringen plötsligt angelägen om Sveriges vänskap.
1803 års konvention med England dels tillförsäkrade vårt
land full ersättning för de konvojer, som engelsmännen
tagit under det föregående kriget med Frankrike, dels fri-
tog för framtiden från konfiskering av engelska krigsfartyg
och kapare Sveriges viktigaste exportartiklar, när dessa be-
funno sig ombord på svenska fartyg på väg till neutral
hamn. Däremot måste Sverige å andra sidan medge Eng-
land rätt att konfiskera krigskontraband på väg till fientlig
hamn.

Napoleon, som naturligtvis med oblida ögon såg, att
Sverige kom på god fot med hans dödsfiende, lät genom
ovettiga artiklari tidningen Le Moniteur och andra offi-
ciella franska pressorgan Gustav Adolf veta, att han visat
en Sverige ovärdig eftergivenhet mot krämarstaten. Det
hjälpte icke, alt Gustav Adolf erbjöd Frankrike uppgörelse
på samma villkor, som Englands regering biträtt. Franska
