608 GUSTAV IV ADOLPE.

Detta hade i sin tur till följd, att franske ministern i Stock-
holm blev utvisad från Sverige och alla förbindelser mellan
Sverige och Frankrike avbrötos. Icke ens franska böcker
eller tidningar fingo vidare införas till vårt land. De svenska
tidningarna förbjödos att omnämna några som helst nyheter
angående de inre förhållandena i Frankrike eller om Bona-
partes person eller släkt. Om han över huvud taget behöv-
de omnämnas, skulle det ske under beteckningen M.! Bona-
parte. Gustav Adoli såg nu i Napoleon Bonaparte Uppen-
barelsebokens vilddjur, som det var en plikt att bekärmpa
med alla krafter.?

LJ

På hösten 1804 var Gustav Adolf äntligen inom sitt eget
land igen. Han stannade först några månader i Stralsund.
Men på hemfärden över Östersjön råkade hans fartyg ut
för en så våldsam storm, att det drevs tillbaka till pommerska
kusten och var nära att lida skeppsbrott. Sedan gjorde ko-
nungen ej om försöket förrän i början av följande år, och då
for han försiktigtvis över Danmark till Skåne. Den 21 ja-
nuari 1805 skriver han från Hälsingborg till Armfelt ett
brev, som är betecknande för hans tankar om människorna:
»Resan fortsättes i morgon, olyckligtvis till Stockholm all-
deles emot min önskan men i anseende till drottningens snart
förestående barnsäng, vartill inga beredelser här kunnat göras.
Jag önskar blott, att dess hälsa, vilken hittills varit så god,
än må fortfara tills vår ankomst i det Höga Residenset. Det
talas även om att huvudstadens innevånare längta efter
mig. Jag kan ej annorlunda förklara detta än såsom en följd
av deras så vanliga ombytlighet i tänkesätt; och således
tänker jag ej förtro mig till dessa förundransvärda utbrott

1 Monsicur. 2 Vid samma tid visade Gustav Adolf sina sympatier
för de landsflyktiga Bourbonerna genom att upplåta landshövdinge-
residenset i Kalmar till samlingsplats för ättens huvudman, sedermera
konung Ludvig XVIII, hans yngre bror och brorson samt flere för-
näma franska emigranter. Under tre veckor förde de landsflyktiga
prinsarne här ett litet hov med samma etikett som i Versailles. Ett
svenskt kompani var beordrat att göra vakttjänst hos den franske
tronpretendenten, och myndigheterna hade fått befallning att bemöta
honom såsom regerande konung.
