624 GUSTAV IV ADOLFE.

skjutas tills vidare. Ännu den 3 november skriver Stedingk:
»Inga anstalter göras till något fälttåg, och jag är till denna
stund övertygad, att vi ingenting hava att befara från Ryss-
lands, ord som naturligtvis uteslutits av Björnstjerna.

Tre dagar senare låter det lika hoppfullt, och Stedingk
ger uttryck åt den rätt allmänna uppfattningen, att vän-
skapen med Napoleon, som blivit Alexander påtvungen
av omständigheterna, ej skall kunna länge bestå. I en skri-:
velse tolv dagar senare meddelar Stedingk vänskapsförsäk-
ringar från tsaren men förklarar sig icke lita på dem, ty de
ryska truppförflyttningarna till finska gränsen tala ett an-
nat språk. »Dock>, tillägger han, »tror jag ej faran vara över-
hängande.» Ty han kan ej tänka sig, att ryssarne skola kunna
göra ett vinterfälttåg i Finland utan magasiner. Och även
om så skulle vara fallet, borde man från svensk sida akta sig
för att framkalla ett utbrott av tsarens onda avsikter »ge-
nom att visa misstroende eller oro». Följaktligen avråder
Stedingk från alla truppsändningar till Finland och råder
konungen att endast skicka dit så mycket livsmedel, vapen
och ammunition som möjligt. Denna depesch är helt ute-
sluten av Björnstjerna. Gustav Adolf fick den så sent som
den 1 december, alltså vid en årstid, då några mera avsevärda
transporter av krigsförnödenheter knappast längre voro
möjliga.

Tio dagar efter avsändandet av denna depesch, alltså den
28 november, finner Stedingk krigsfaran mera hotande, ehuru
dock ej oundviklig. Han ansåg dock, att man borde i tysthet
förbereda sig för alla eventualiteter. Men den 5 december
säger han sig vara förvissad därom, »att om en brytning
mellan Sverige och Ryssland kommer till stånd, den icke är
så nära förestående, som jag trott;» — ord som uteslutits
av Björnstjerna.

När historiens dom skall fällas över Gustav IV Adolf
politik, måste naturligtvis hänsyn tagas till vad han verk-
ligen visste om den ryska politiken under tiden närmast
före finska krigets utbrott, och för sin kännedom därom var
han hänvisad till sitt sändebuds depescher, vilkas verkliga
beskaffenhet vi nu fått se. Gustav IV Adolfs skuld är san-
nerligen stor nog ändå, utan att man behöver lägga sten
på börda. 1809 års män stodo ju mitt uppe i tidens politiska
