626 GUSTAV IV ADOLFE.

Danska sändebudet i Petersburg, Blome, fick av ryske
utrikesministern i djupaste hemlighet del av Rysslands
anfallsplaner på Finland. Men trots det strängaste tysthets-
löfte ansåg han det vara sin plikt att inberätta saken till
Stedingk. Förhållandet var nämligen, att om Gustav Adolf
ej gav efter för Frankrikes och Rysslands fordringar, skulle
en fransk här i förening med den danska gå över Danmark
till Sverige. Men en sådan fransk hjälpkår betackade sig
danska regeringen av allt hjärta för. Ty den skulle kosta
Danmark mer, än vad »hjälpen» smakade, och sedan kanske
man aldrig skulle kunna bli av med de främmande trup-
perna igen. Enda sättet att undvika en dylik fatal situation
var att söka påverka Gustav Adolf att ge efter för Frank-
rikes fordringar. Det var med tanke därpå, som Blome vid
jultiden 1807 röjde hemligheten för Stedingk. Och han hand-
lade därvid i enlighet med sin regerings önskningar. Men
när tiden gick och ingen förändring i Sveriges politik hördes
av, ändrade danska regeringen signaler och gick oförbehåll-
samt med sina nya bundsförvanter.

Litteratur: Sam Clason, Vårt hundraårsminne: krisen 1808—
1809; häft. kr. 1:—.
Nils Edén, 1809 års revolution. I. Revolutionens för-
historia (Verdandis småskrifter n:r 180); häft. kr. 1: —
Sam Clason, Gustaf IV Adolf och den europeiska
krisen under Napoleon; häft. kr. 3:75.

Anders Grade, Sverige och Tilsitalliansen (1807—
1810).

Finska kriget 1808—1809.

Krigsutbrottet.

NOVEMBER 1807 kom Alexanders brytning med Eng-
Iland, och därmed växte faran för Sverige. Men något hot

mot vårt land hördes icke av, förrän plötsligt den 21 febru-
ari 1808 Stedingk får sig av ryska regeringen tillställt ett ulti-
matum, som länge legat färdigskrivet, och som uppfordrade
Sverige att ofördröjligen göra gemensam sak med Ryssland
och Danmark mot England. En vägran skulle vara likty-
dig med en krigsförklaring.
