628 GUSTAV IV ADOLE.

sig om Danmarks medverkan. Han var angelägen om att
slaget skulle drabba Sverige alldeles oförberett.

+

Tre veckor efter det ryska fredsbrottet följde det danska.
Danmarks regering hade lika litet som Rysslands något skäl
att vara fientligt stämd mot Sverige. Visserligen hade Gustav
IV Adolf tagit i arv sin fars planer på Norge, men dessa voro
lika svävande och oklara som Gustav III:s, och för danskarne
var det givetvis motbjudande att se Rysslands inflytande
i Noiden växa. Men här fanns intet val. Danmark var bun-
det vid Napoleon och måste lyda hans befallningar.

Napoleon hade uppgjort den krigsplanen, att så snart
Ryssland hunnit tränga fram till Åbo, Finlands dåvarande
huvudstad, skulle en fransk och en dansk armé under mar-
skalk Bernadottes befäl gå över till Skåne. I början av mars
ryckte de franska trupperna från Tyskland in i Jylland och
lägrade sig där och på Fyen. Vid samma tid avled äntligen
den gamle svagsinte Kristian VII, och kronprins Fredrik
besteg Danmarks tron under namnet Fredrik VI.

Klercker vill slåss med ryssen.

Den ryska armé, som nu ryckte över Finlands gräns, ut-
gjorde ej mer än 24,000 man. Det var nzimligen svårt för
en fiende att underhålla stora truppmassor i det fattiga och
glest befolkade landet. Överbefälet fördes av general von
Buxhövden, en av tsarrikets mest krigserfarna generaler.
Han hade med utmärkelse kämpat mot turkarne och sedan
flere gånger varit i elden, bland annat i 1788—90 års krig i
Finland. I det väldiga slaget mot Napoleon vid Austerlitz
hade han fört överbefälet över ryssarnes vänstra flygel.
Till sin närmaste medhjälpare fick han en vaken och duktig
officer, vid namn van Suchtelen, den ryska generalstabens
nydanare. Även en stor del av manskapet på ryska sidan
hade varit i elden på olika europeiska slagfält mot Napoleons
arméer. De hade fått en fläkt med av den högre krigskonst,
med vilken den lille korsikanen gjorde underverk.
