630 GUSTAV IV ADOLVY.

nöjen och galanta äventyr. Men efter Katarinas död, sedan
Paul I bestigit tronen, fick Sprengtporten återvända till
sitt nya fädernesland. Hos kejsar Pauil vann han en viss
bevågenhet, befordrades till general och erhöll en del för-
troendeuppdrag. Bland annat använde kejsaren honom
till att spionera på finska gränsen. — Alexander I däremot
fann honom besvärlig och ville ej just veta av honom. Sprengt-
portens ställning i Ryssland blev nu så odräglig, att han
satte upp en böneskrift till Gustav Adolf med anhållan att
få återvända till sitt fädernesland. Men år 1808, när Alexan-
der skulle förbereda kriget mot Sverige, togs Sprengtporten
till nåder igen och fick, som sagt, åter användning för sina
kunskaper. Han fick ej blott vara med om de förberedande
överläggningarna utan också följa med armén för att till
Rysslands bästa utnyttja sina bekantskaper inom Finland.

Ryssarnes inbrott åtföljdes av två proklamationer frårn
Buxhövden, den ena till samtliga Finlands inbyggare, den
andra till de finska soldaterna. Den förstnämnda, som var
författad av Göran Sprengtporten och Anjalamannen Klick,
börjar så rörande vackert: »Det är med det största missnöje,
som Hans Ryska Kejserliga Maj:t, min allernådigste herre
och stormäktigste furste, ser sig tvungen att låta sina under
mitt befäl stående trupper besöka(!) Edert land, gode grannar
och inbyggare av svenska Finlandb Sveriges konung hade
nämligen vägrat sluta en billig fred med Frankrike och i
stället förenat sig med den gemensamme fienden till Europas
lugn. Men Finlands folk skulle ej behöva lida för sin konungs
synder: »Bliven stilla, fridsamme och utan all fruktan vid
edre hemvister, gode grannar och finske män! Vi komma
ej till Eder som fiender men som vänner och skyddsherrar
för att göra edert tillstånd lyckligare.s — »Storfurstendömet
Finland», heter det vidare, »kommer alltså ifrån denna stund
att anses i likhet med de övriga ryska rikets provinser.»

I den andra proklamationen vänder sig Buxhövden till
de finska soldaterna och försäkrar, att »min allernådigste
kejsare gör det ont, att han är föranlåten emot Dess önskan
och endast för lugnets och stillhetens erhållande samt för
finnarnes lycka att låta sina trupper inrycka uti Finlands.
»I gode finnar», heter det så rörande, »I ären beklagansvärde,
I lämnen Edra hemvister, Edra anförvanter och måsten
