FINSKA KRIGET 1808—1809. 631

söka döden för en orättvis sak.» Efter denna hjärterörande
harang kommer följande ljuvliga budskap från alla ryssars
självhärskare, att den som frivilligt avlämnade sitt gevär,
skulle få återvända till sin hemvist samt dessutom hugnas
med två rubler. Och i stället för krigets vedervärdigheter
skulle han få njuta »ett fredligt och lyckligt liv» under
tsarens beskydd.

De finska soldaternas svar blev motstånd på liv och död,
när de en gång fingo lov för sin egen befälhavare att hålla
stånd. Men den fred-
liga befolkningen flyd-
de hals över huvud för
den fruktade fienden.
»Gråt och jämmer hör-
des överallt», skriver
en finsk officer. »Vä-
gen till Lovisa var
uppfylld med flyktin-
gar, som lämnat sina
fredliga boningar med
sina späda barn på ar-
marna — ej en bit
bröd för dagen, och
kanske deras boningar
redan varit ett rov för
lågorna.»

När ryssarne ryckte K. N. af Klercker.

över Finlands gräns,

vistades högste befälhavaren över detta lands trupper, general
Maurits Klingspor, i Stockholm. Under hans frånvaro
fördes befälet över den finska armén av general af Klerc-
ker, en ärans man men med 73 år på nacken.! Ägde han
också ingen särskild fältherrebegåvning, så var han dock en
behjärtad och beslutsam man, varmt tillgiven sitt svenska
fosterland och en duktig organisatör. Till att leda ett fält-
tåg var han dock för gammalmodig.

1 Klerck, såsom han ursprungligen hette, var prästson från Skåne
och studerade en tid teologi vid Lunds universitet men gick snart in
vid armén. Han dog 1817 vid 82 års ålder.
