FINSKA KRIGET 1808—1809. 637

man alltså de olyckliga verkningarna av att finska arméns
ledning försummade den ytterst viktiga spaningstjänsten, på
vilken kännedomen om fiendens styrka och förehavanden
beror.

Klingspor beslöt alltså att uppgiva ställningen vid Ta-
vastehus och draga sig tillbaka ända till Österbotten. Åt-
gärden påskyndades genom underrättelser från Cronstedt,
att även han utan motstånd dragit sig tillbaka för ryssarne
mot Kuopio. Därmed ökades onekligen risken för Kling-
spor att få sin reträttväg norrut avskuren.

Men därav följde ingalunda, att man som Klingspor skulle
fullkomligt vettlöst rusa i väg ända till Uleåborg, en sträcka
om 45 mil fågelvägen, och prisge hela södra Finland åt fien-
den — instruktionen ålade ju Klingspor uttryckligen att göra
så mycket motstånd som möjligt under återtåget »och ej
förr, än nöden påtränger, reträtten företaga». En av de allra
ömkligaste punkterna i det Klingsporska dramat var hans
fullkomliga uraktlåtenhet att skaffa sig verkliga upplys-
ningar om fiendens styrka och ställning. Hade han blott gjort
något för att vinna dessa för en befälhavare oundgängliga
underrättelser, så skulle han fått veta, att fiendens överläg-
senhet alls ej var så omöjligt stor, som man fått för sig, dess
hellre som ryssarna under sin framryckning ideligen måste
avdela trupper för att hålla de erövrade områdena besatta
och innesluta fästningarna. Efter erhållen visshet därom
hade just tillfället varit inne att med samlade krafter bryta
fram oförberett mot en i sänder av de ryska kolonnerna.
Hade dessa stötar blivit riktigt placerade, så skulle de fin-
ländska trupperna kunnat kasta den ena efter den andra av
fiendens kolonner över ända och undsätta det belägrade
Sveaborg.

Men Klingspor bara framhärdar i sin blinda tro på mot-
ståndarnes absoluta överlägsenhet. Denna tanke jagar ho-
nom likt en ond ande. Han vet ej, att Buxhövden
kvarlämnat så mycket besättnings- och belägringstrupper,
att slutligen endast en obetydlighet är de framryckande
finska trupperna i hälarna. Återtåg — skyndsamt, be-
sinningslöst, vanvettigt återtåg har blivit Klingspors lösen.
Han är besluten att icke stanna, förr än han förenat sig med
Cronstedt.
