652 GUSTAV IV ADOLPB.

redbarhet och plikttrohet, men någon härförare var han
icke. Hans återtåg var så huvudlöst, att det berodde endast
på en hel rad av misstag från ryssarnes sida, att ej hela hans
brigad blev uppriven eller tillfångatagen. Stora förråd hade
han dessförinnan låtit bränna eller spränga i luften. En av
fältprästerna i brigaden skildrar stämningen bland Cron-
stedts folk sålunda: »Hela brigaden, så väl befäl som manskap,
knotade och yttrade högt sitt missnöje däröver, att de nöd-
gades lämna sin hembygd, sina hustrur och barn i fiendens
våld, förrän de därtill
blivit tvungne. De be-
gärde att få slåss och
försvara sin fosterbygd.»
— I Cronstedts liksom
i Klingspors inbillning
spökade fientliga mas-
sor, av vilka han fruk-
tade att bli kringränd.
I själva verket förföljde
ryssarne även här med
> en obetydlig styrka. Och
: hade han blott sänt ut
några ryttare och skid-
löpare att kunskapa,
skulle han snart fått
veta rätta förhållandet.
Men en panisk skräck

Johan Adam Cronstedt. förblindade honom lik-

som Klingspor.

Sedan emellertid nu förtrollningen på svenska sidan änt-
ligen var bruten genom framgången vid Sikajoki, satte Adler-
creutz i gång en ny offensiv vid Revolax, där Cronstedt
med sin 2,250 man starka brigad i grund upprev en rysk
styrka på 1,500 man — större voro ej de stridskrafter, som
här mätte sig med varandral!

»Det var fan till folk, Ni har, Herr greve», yttrade den fångne
general Bulatoff senare till Savolaxbrigadens chef. »Jag såg
flera gånger tydligt, hur de stupade för våra kartescher men
sprungo upp igen och rusade på oss som rasande.»

Klingspor och Adlercreutz gjorde sig nu skyldiga till

