672 GUSTAV IV ADOLF.

de av Napoleon. Därför gällde det, menade konungen, att
även här undvika varje skymt av utmaning, således även
alla rustningar i Skåne såväl som i Finland.

Den danska krigsförklaringen kom därför nästan som ett
åskslag den 14 mars. Nu blev det fart i försvarsåtgärderna.
Bland annat beslöt Gustav Adolf efter mönster av det re-
volutionära Frankrike att förstärka armén med ett lant-
värn till fäderneslandets försvar. Samma dag, som Dan-
marks krigsförklaring avlämnades, utfärdade Gustav Adolf
en förordning, i kraft varav alla vapenföra ogifta män i ål-
dern 19—253 år skulle vara värnpliktiga, undantagandes de
som voro i statens tjänst, behövdes för handeln, industrin,
skeppsfarten m. m. eller voro studerande vid rikets akade-
mier. Av hela antalet värnpliktiga skulle 30,000 man genast
uttagas för att fortast möjligt utrustas och övas. Ungdomen
visade också en beundransvärd villighet att ställa sig under
fanorna.

En stor svårighet var dock att få dugligt befäl. Visser-
ligen kungjordes i tidningarna, att alla avskedade officerare,
som ville tjäna vid lantvärnet, kunde anmäla sig hos general-
adjutanten för armén. På det viset fick man nog det behöv-
liga antalet befälspersoner — »men hurudanab utbrister
Skjöldebrand: »mången som för ovärdigt uppförande, lider-
lighet eller oduglighet blivit bortkörd från regementet, där
han tjänte; mången, som i ungdomen genom arv eller gifte
vunnit en liten förmögenhet, av lättja tagit avsked, förstört
förmögenheten, levat sedan i armod, ofta på mindre ärliga
resurser; mången, som var duglig, då han tjänte, men sedan
förfallit, tillbragt sin tid på krogar eller spelhus och glömt
allt, som hörde till tjänsten. Sådana voro de flesta, som an-
mälde sig och blevo antagna. Visserligen funnos undantag,
men mängden är ej målad med överdrivna färger. Och så-
dana skulle bilda till soldater själva kärnan av landets ung-
dom, taga närmaste befattningen med deras vård och trev-
nadl»

Skjöldebrand, som själv blev chef för Östgöta lantvärns-
brigad, bad höga vederbörande att slippa få en enda av de f. d.
officerare, som anmält sig hos honom, och åtog sig att i
stället själv skaffa det befäl, som behövdes. Man hade
dock redan antagit så många, att Skjöldebrand måste finna
