674 GUSTAV IV ADOLF.

Spanien kommande infanteriet hade dock fortskaffats åkan-
de genom Frankrike och ända till Mainz, varifrån det mar-
scherat till fots till Hamburg. .

Den tillämnade landstigningen i Sverige blev emellertid
aldrig av. De franska trupperna kommo nämligen aldrig längre
än till Fyen!, ty en engelsk eskader behärskade Stora Bält
och avskar sålunda förbindelsen mellan Fyen och Själland.
Napoleon hade nog heller inga allvarliga planer på att på
våren 1808 sända sina trupper över till Skåne, ty nästan hela
hans intresse var då inriktat på att underkuva Spanien,
där ett farligt uppror utbrutit i mitten av mars. — De fran-
ska och spanska hjälptrupperna i Danmark hade ej gjort
annat än att, som en dansk historieskrivare säger, »op&ede
Landets Fedme». — Från Norge hotades vårt land ej heller
av någon fara, ty den norska armén var klent utrustad och
för fåtalig för att gå anfallsvis till väga. Men samma svag-
heter vidlådde de svenska trupper, som skulle försöka er-
övra Norge, vars natur dessutom lade svåra hinder i vägen
för en anfallande fiende. En svensk kapten gör följande
kraftiga teckning av terrängen: »Att beskriva de s. k. stigar,
på vilka trupperna framryckte, övergår min förmåga. Ge-
nom sanka mossar, över ruttne kavelbroar, sträckte över
bottenlöse myrar, utan tillgång på stället av lagningsämnen
— Över bergsklev, där man asar utför branta avsatser med
bråddjup vid sidorna, över brolösa åar har truppen fram-
trängt 3 !/2 mil uti en ödemark, där, undantagandes 20 å 30
gamla käringar på ett område av några kvadratmil, icke
finnes någon levande varelse varken av folk eller kreatur.
Vissa på kartorna utsatta vägar existera icke. Att fram-
skaffa proviant för 2:a brigaden kan ej annorlunda ske än
genom tillbärning på folkryggen. Svenska bönder äro där-
till uppbådade; och så länge denna tillgång finns, kan trup-
pen kvarhålla sig uti sin ställning.» Dessa bönder fingo bära
25 kg. på ryggen tre styva mil på riktiga »getstigar».

Med sjukvården vid västra armén var det också dåligt
ställt. Det var ont om både sjukvårdsmateriel, sjuklokaler
och läkare, särskilt kirurger. Armfelt, som i början förde
högsta befälet, klagade över »bödlar med fältläkareuniform,

2 Se sid. 628.
