FINSKA KRIGET 1808—1809. 675

de där aldrig studerat i sin livstid annat än veterinär-
konstenm.

För övrigt ger detta krigsföretag en sorglig bild av krig-
föringskonstens ståndpunkt i Sverige. Armfelts krigsplan
var otroligt nonchalant uppgjord och byggd på de lösli-
gaste beräkningar — om man över huvud taget kan tala
om några beräkningar alls. Dessutom visade de högre sven-
ska befälhavarne en allmän benägenhet att parlamentera
med fienden. Denna lust att underhandla hellre än att släsc
hade ju på annat håll vållat ännu större olyckor.

Under sådana förhållanden förmådde svenskarne blott
tränga några få mil över gränsen, och i mitten av maj upp-
gav Gustav Adolf hela offensivföretaget. Västra arméns
verksamhet inskränktes till gränsbevakning.

De våras förlust under våren 1808 utgjorde 34 office-
rare och omkring 1,000 man, medan norrmännen under
samma tid förlorat endast 3 officerare och 111 man.

Under återstoden av året föreföllo blott småstrider på
ömse sidor om gränsen. Det största krigsföretaget var norr-
männens infall i Jämtland och Härjedalen i augusti 1808
i syfte att skaffa upplysningar om ryssarnes framträngande
och om möjligt förena sig med dem. Men förplägnaden
vållade så stora svårigheter, och de fåtaliga svenskarne
gjorde så beslutsamt motstånd, att fienden snart måste
återvända. Fram på vintern kommo å ömse sidor skidlöpar-
patruller till användning. De norska voro djärvast, gjorde
strövtåg på ett par mil inom svenska gränsen och »ofredade
de i fjällen varande renhjordar.

Gustav Adolf och general Moore.

När Gustav Adolf uppgav tanken på Norges erövring,
ändrade han sina planer till en landstigning på Själland.
Därvid räknade han på hjälp från England. Hans minister
i London, Adlerberg, hade också till konungen upprepade
gånger inberättat engelska sympatiuttalanden för honom
och hans ihärdiga kamp för den gemensamma saken, och le-
dande engelska poilitici sparade ej på försäkringar om bistånd:
