676 GUSTAV IV ADOLP.

man skulle hjälpa Sverige att erövra Själland, vad det än
kostade, man skulle bombardera Kronstadt och förstöra
ryska flottan.

Men engelska regeringen gjorde sig ingen brådska, Den
17 maj ankrade emellertid en engelsk transportflotta med
nära 11,000 man ombord utanför Göteborg, under befäl av
general Moore. Men när det visade sig, att generalen väg-
rade att låta sitt folk användas till offensiva företag
och icke ville erkänna Sveriges konung såsom trupnpernas
högste befälhavare, så förbjöd Gustav Adolf den engelska
hjälpkåren att landstiga. Efter många konferenser och för-
handlingar fram och tillbaka gav sig Moore slutligen i hem-
lighet hem igen med sin flotta. Så hade Gustav Adolf stött
bort ifrån sig den hjälp, som hans bundsförvant erbjudit
honom.

På detta sätt har episoden Moore tett sig, ända tills man
började närmare skärskåda Moores egen dagbok och korre-
spondens samt en del andra aktstycken i engelska riksarkivet,
särskilt skriftväxlingen mellan Moore och engelska regeringen.
Därigenom har Gustlav Adolfs beteende fått en helt annan
belysning.

Först och främst måste det fasthållas, att den engelskahjälp-
expeditionen tyvärr kom att avgå från England, innan un-
derhandlingarna om dess användning avslutats. Engelska
regeringen hade ingenting annat att hålla sig till än ett löfte
av Adlerberg, att hjälptrupperna skulle bli gästfritt mot-
tagna i Göteborg. Detta Adlerbergs löfte var det, som gav
uppslag till hela det följande trasslet. Han vwvisste ju, att
minst en månad skulle förspillas, om han först måste invänta
sin konungs svar — ty så lång tid dröjde det på den tiden
att få fram meddelanden från London till Stockholm och
tillbaka igen. För att komma ur fläcken lovade han därför
mer, än han hade rätt till, i den förhoppning att bara engels-
männen komme till sin bestämmelseort, så skulle deras be-
fälhavare nog befinnas mycket medgörligare, än om man
skulle göra upp villkoren på förhand.

Att Gustav Adolf icke kunde vara med på att främmande
trupper landsattes på svensk mark — och på en befäst plats
därtill — med mindre än att han själv hade högsta befälet
över dem, det fann självaste Moore i sina hemligaste tankar
